tisdag 3 januari 2012

Hönshuset

Just nu pågår en intressant konversation på Twitter mellan Rebecka, Gaz, Sanna och lilla jag om hierarkier och förakt mot att pyssla med utseendet i vissa feministiska organisationer. (Obs, förekommer självklart även i många andra organisationer). Igår såg jag den här trailern på tv:



Dessa två saker fick mig att tänka på fenomenet Kvinnor i grupp. Eller snarare "teorin" Kvinnor kan inte umgås i grupp.

Trailern och konversationen tar egentligen upp samma sak. Att "kvinnor i grupp inte fungerar". Kvinnor i grupp:

  • Kommer att bråka
  • Kommer att snacka skit bakom ryggen på varandra
  • Ständigt tävla om den som är snyggast
  • På en arbetsplats kommer de inte få något gjort utan ha tankeverkstad.
Osv. Osv. Här kommer några exempel från mitt eget liv:

På en personalfest berättar en kvinnlig kollega sin teori om varför det förekommer en del tjafs på våra cafeér "Vi är för många tjejer". Att det naturligt uppstår konflikter på de flesta arbetsplatser samt kanske oftare när arbetet är stressigt och en träffar många kunder som inte alltid är så trevliga, var inte förklaringen, utan könet på de som arbetade under dessa icke-optimala villkor.

På en middag berättade en gäst att hens 15åriga dotter kommer mycket väl överens med sitt stora, tajta tjejgäng. "Ja de kommer jättebra överens, men när de börjar intressera sig för killar, då kommer det bli bråk".

Nu ska jag berätta en sak för er. När ni tycker, tänker, agerar såhär gynnar ni patriarkatet! Att slå split mellan kvinnor är nämligen patriarkatets favorit taktik. Genom verktyget Kvinnohatet, vilket hos kvinnor blir både

  1. hatet mot andra kvinnor p.g.a konkurrenter om männens gillande p.g.a tvångsmässig heterosexualitet samt könsmaktsordningen (uppskattningen från män är alltid mer värd än uppskattningen från andra kvinnor)
  2. Självhatet, resulterar ofta i anorexi, bulimi, kroniskt behov av att vara "duktig" m.m.
Men vet ni, det är inte sant! Kommer ni bara över dessa lögner och slutar tro på dom själva kommer ni upptäcka att umgås med tjejer, kvinnor och tanter är det bästa som finns. En, två eller flera, vi kan liksom se varandra i ögonen, ställa följdfrågor, utveckla ett resonemang, lyssna och förstå varandra. Nästan var gång jag umgås med någon av det motsatta könet är det en ständig kamp. Ställer jag ingen följdfrågor dör konversationen. Om jag babblar på är ögonen fixerade vid en punkt strax över min axel (har inte så stora tuttar, men har hört det är rätt vanligt att de stirrar där också). Kort sagt: de flesta män är tyvärr socialt handikappade till följd av sin uppfostran och samhällets förväntningar osv.

Jag hoppas att allt fler kvinnor kommer gå igenom den naturliga utveckling min bäztiz har gjort. I högstadiet berättade hon ofta för mig hur jobbigt hon tyckte det var med tjejers bitchande och att det var sååå skönt att ha killkompisar. Men nu har hon vuxit upp och insett, vänta, vänta vänta, Filippa är ju en TJEJ! Och hon är typ den bästa vän en kan ha. Samt att hennes kill"kompis" är emotionellt störd. (För att undvika missförstånd: ja, det finns vissa få undantag på trevliga och socialt kompetenta människor av hankön)

Kommer vi över de lögner som patriarkatet prackar på oss sedan vi är små barn med snippor och börjar samarbeta, det är nämligen då patriarkatet är i verklig fara.
För att illustrera kommer här lite bilder på tjejer som hänger. Kram.











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar