lördag 11 oktober 2014

Den duktiga flickan fortsätter vara en duktig kvinna

Kollade igenom Svtplay imorse efter ett nåt mysigt och se på till frullen. Hittade inget mysigt. Valde och kolla på programmet "Tidsjakten" i stället.

I första avsnittet av denna serie får vi träffa Helene och Rickard med två barn och varsitt, verkar det som, högpresterande jobb . Dom pratar om att kidsen ska hämtas och lämnas och spela matcher hela helgen och med jobbet och egen träning osv så blir det ju väldigt stressigt. Då tänkte jag okej vad är det här för heterosexuellt mysande med folk med lyxproblem? Låt era barn ha en aktivitet istället för tre olika så blir det inte lika stressigt liksom.

Men sen går tidsexperten Petra Brask in och snackar med mamma Helene. Helene visar sig jobba 10 timmar per dag, inte 8 som hon trodde. Sen när hon kommer hem hjälper hon barnen att packa väskor och ta sig till träningen, läser läxor med dom och plockar undan deras skor i hallen. Hon lägger ungefär en och en halv timme per dag på att träna. Sen svarar hon på lite jobbmejl innan hon går och lägger sig. Helene upplever att hon har börjat glömma saker, hon har åkt från huset utan hemnycklar till exempel. Hennes pappa har gått bort, hon har haft mycket på jobbet och när hon drabbades av lunginflammation var hon hemma från jobbet tre dagar. Petra säger Helene nu är det dags att ta tag i det här på riktigt.

 Helene svarar att ja det kanske är dags att tänka om


"men samtidigt vill jag inte vara en medelmåttig duktig flicka"

Jag känner så mycket när jag ser det här programmet. Helene, jag och många medsystrar med mig, vet precis hur du känner. Sen känner jag såhär: Rickard vafan håller du på med? Visst, i det här programmet är huvudpersonen Helene och kanske Rickard gör lika mycket och är lika stressad? Men det känns inte så troligt när vi senare i programmet får se Petra Brask introducera en övning. När den ena partnern ser att den andra känner sig stressad ska den med hjälp av ett tecken visa att nu hjälper jag dig, backa från det du håller på med så tar jag över. Rickard föreslår att tecknet ska vara en liten prydnadsdrake eftersom Helene inom familjen kallas Draken. Nu sp¨nar jag fritt vidare om detta smeknamn. Jag tänker mig att när Helene står ensam med allt skit, hallen är full av skor, hjärtat är fullt av smärta efter en bortgången förälder, hjärnan är fylld av tankar om att prestera på topp på alla områden och strax ska dom iväg på match och ingen hjälper henne, då blir hon nog jävligt frustrerad. Kanske skriker hon rakt ut. vad händer då? är det någon som sätter henne i soffan och ger henne fotmassage? Nä, hon blir kallad för Draken.

lördag 27 september 2014

Du är inte lika mycket värd, men du ska behandlas bra

Dagen efter valet googlade jag Sverigedemokraterna och läste om deras ”familjepolitik”. Jag kände att jag var tvungen att läsa själv och med mina egna ögon se vad det stod. Dom vill inte att min flickvän och jag ska kunna bli föräldrar tillsammans. Dom vill att det ska vara upp till varje enskild trosförsamling att avgöra om det känns okej att vi gifter oss där. Samtidigt skriver dom att det är förfärligt ifall vi trakasseras eller förföljs. Du ska inte ha samma rättigheter, men du ska samtidigt inte behandlas sämre än någon annan? Att förespråka att en homosexuell individ inte ska ha samma rättigheter som en heterosexuell är en form av trakasseri i sig och dessutom ett extremt konkret sätt att säga att en människa inte är lika mycket värd som en annan människa. Om en person trakasserar en annan person på grund av hens sexuella läggning är det förfärligt och ska bestraffas hårt tycker dom. Samtidigt som det är okej att trakassera homosexuella i lagstiftningen? Nej, jag tror ni alla förstår att det inte funkar att ta ifrån en viss grupp av människor deras rättigheter och sedan säga att de ska behandlas som alla andra.

Här är viktiga texter, om SDs valresultat och vad det innebär, som ni kan läsa om ni inte redan gjort det.

Judith Kiros i Bang


fredag 26 september 2014

Att räkna människor

Måndagen efter valet fick jag ett sms av min vän Hanan: 


Även om en känt på sig att valresultatet skulle bli såhär, känt bruna vindar av nazism, fascism och nationalism blåsa över Europa är ett resultat alltid ett resultat. Till skillnad från en känsla är en siffra, konkret svart på vitt, något som ger en möjlighet att börja räkna. Räkna människor omkring sig och räkna vilka som är ett hot mot ens existens.

Igår var jag och fikade med Hanan och Dunia. Hanan berättade om ögonblicket då svts vallokalsundersökning presenterades, kvällen den fjortonde september. Hon och hennes mamma satt framför teven när SDs siffror lästes upp. Hanan blev förbannad. Hennes mamma sa ”men det är ju ändå deras land, dom måste få göra som dom vill.” Hanans mamma har bott här i 29 år.





lördag 13 september 2014

Halloj igen

Asså shit hela sommaren bara gick o jag knackade inte ett dugg på tangenterna :( Här kommer en sammanfattning på min sommar: cyklade och åkte bil fram och tillbaka mellan mina vårdtagare på kvällarna, chillade resten av tiden. Ska inte ljuga, det är skönt att pausa ibland från bloggen MEN det är också dumt för det byggs upp en prestationsångest inom mig som är av typen "nu när jag inte skrivit på evigheter måste jag komma med något riktigt bra". Men så idag kände jag skit samma, det är val imorgon och jag ska faktiskt föreställa feministisk bloggare. Så jag vill uppmana alla som kan rösta att tänka feministiskt när ni gör det, tänk på dina medmänniskor, tänk intersektionellt. Jag röstade på F! det kändes skitbra att kunna rösta för regeringsskifte, minimalt inflytande för SD och med hjärtat på samma gång. Så nu är det spänninghuvudvärk pga konstant sammanbitna tänder av nervositet fram till söndagkväll.
Här är jag när jag förtidsröstade jag igår! Puss


PS Alltså hej alla som skrivit så gulliga kommentarer, tack Sofia, Rebecca, Calleism, anonym så fina ni är! <3 <3 <3


tisdag 8 juli 2014

Hemma från semestern

Ojojoj vad det va fint på Lesbos kolla här:


Fina stränder, god mat, vacker miljö, vad mer kan en önska? Jo, såklart lesbisk stämning. Det fanns ingen sådan stämning, i alla fall inte i byn där vi var som hette Molyvos. Vi körde aldrig till Sapfos hemby Skala Eroussos kanske hade det varit bättre där men men. Nä överallt kryllade det av heterosexuella par, såg sammanlagt tre stycken möjliga flatpar dvs två kvinnor som semestrade tillsammans men dom visade inget öppet gullande så svårt att säga. Det var jobbigt att hela tiden läsa av stämningen, släppa Malins hand om några gubbar stirrade lite väl länge, simma ut en bit i havet innan vi vågade pussas, scanna av stranden och tänka vilka av paren som kanske var homofoba och vilka som var snälla. Vad tänker en egentligen ska hända? Svårt att säga. Rädslan och oron är väldigt diffus, för samtidigt som en vet att det sker hatbrott och misshandel, någon kan ropa efter en, någon kan slå en, så tänker en att nää det kommer inte hända, inte här, inte nu. Men rädslan och oron finns där ändå, dom finns i det lilla frågetecket. Det kommer inte hända. Inte här? Inte nu?

Först så inser en kanske inte vad en upplever. När ens partner ska pussa en på stranden kanske det kommer en miniklump i magen som en inte vill låtsas om eller granska. En vill inte vara rädd. Men så kommer en hem till hotellrummet och först då kanske en känner att något släpper. Knuten i magen löser upp sig, när en ger varandra en puss, en kram, en kärleksfull blick så kommer ingen oroskänsla efteråt. Då förstår en att något känts fel hela dagen.

Det är viktigt att veta att en får vara rädd. Det är inget svek mot ens partner, det är omvärlden som sviker er. Det är viktigt att prata om rädslan. Det är viktigt att en pratar om de oskrivna regler som en börjar rätta sig efter. Kommer det någon mot oss på kvällen i en gränd, då släpper vi varandras händer. Är det ett skränigt gäng av tonårskillar i vattnet bredvid oss, då struntar vi i att pussas. Om någon frågar oss om vi är systrar (vilket hände några gånger) då svarar vi inte "no, we're together" utan bara "no". För sådana regler sätter en ofta upp med sin partner i ett tyst samförstånd, för även om det gör ont att släppa den andras hand gör det inte lika ont som tanken på ett utdelat glåpord eller slag som eventuellt skulle kunna ske. Fast det hade ju inte hänt? Inte här? Inte nu? Eller?

Den enda uppenbart lesbiska stämningen vi lyckades stöta på under resan var den här kylskåpsmagneten med Sapfo

Nu sitter den på vår kyl som en fin souvenir från en resa som på många sätt var underbar men också jobbig. Självklart kan det kännas jobbigt att vara öppet lesbisk i Sverige också. Men här har en ändp sina vänner och sin familj. En vet vilka en ska kontakta om något händer. Borta på semester i ett annat land var känslan av att vara utelämnad större. Jag undrar var vi åker nästa gång.


söndag 29 juni 2014

Semester semester

Idag åker Malin och jag på en veckas charter till ja gissa tre gånger Lesbos såklart :))))) Ha en fin vecka ni med!

Throwback till vår semester förra sommaren som var fyra dagar på Gotland

onsdag 25 juni 2014

Såhär kan det se ut på läkarprogrammet

Nu har jag sommarlov, men tog mig tid att skriva en kursutvärdering till kursledningen för termin 3. Här kommer den:

Jag tyckte XXs föreläsningar under reproduktionsveckan kunde varit mer innehållsrika. Han talade mycket om anatomi genom att rabbla upp termer men tog inte upp funktion, vi kan ju redan anatomin sen anatomiundervisningen men knappast någon funktionell anatomi vilket heller inte togs upp i kurslitteraturen i min mening. X nämnde exempelvis här ligger glandula bartholini*, den kan bli inflammerad, men utelämnade dess ursprungsfunktion. Han kunde heller inte besvara vad slidsekret består av, men räknade noggrant upp minsta beståndsdelen i sperma. X gjorde ett i min mening problematiskt uttalande när han tog upp kromosomvariationer (CAIS)**, något i stil med "de blir ju helt normala kvinnor så småningom, kanske gillar dom att leka med bilar och spela fotboll men annars blir dom helt normala". Jag ser ingen mening med att dra in konservativa könsroller i undervisningen. Han hade fyra timmar schemalagt men utnyttjade endast tre av dem. Trots att preventivmedel ingår i våra kursmål, talade han inte om det alls. 

Detta hade varit önskvärt med en separat föreläsning om p-piller, både kvinnliga och manliga och deras verkningsmekanismer. YYs farmakologiföreläsningar på andra delar av kursen var fantastiska, kanske kunde hon tänka sig att ha en om p-piller också? 

NNs föreläsning om graviditet och förlossning tyckte jag också var mycket problematisk. Majoriteten av bilderna i handouten hade en bild på en naken gravid kvinna i någon slags sexig pose vilket jag tycker är rent ut sagt onödigt. Följande kommentarer upprörde mig också oerhört, dels något om att kvinnans bröst växer under graviditeten, vilket papporna gillar, men det är inte till någon glädje för dem eftersom brösten ömmar så de får inte röra. Dels berättade han att par (underförstått heterosexuella par) som kommer in för tidigt på förlossningen brukar få rådet att åka hem och ha samlag på grund av prostaglandininnehållet i sperma och då brukar mammorna inte bli så glada men papporna brukar vilja ha skriftligt på att doktorn ordinerat sexuellt umgänge. Det är så många fel att jag blir matt. NN föreställer 1. att alla gravida ingår i ett par 2. dessutom ett heterosexuellt par 3. där kvinnan inte har någon sexlust och mannen självklart alltid är redo för penetration. 

Jag personligen hade också tyckt det vore trevligt att ha föreläsningar om menscykeln och graviditet då dessa inte utmålas som magiska mysterier utan vad de faktiskt är för dryga hälften av individerna i föreläsningssalen, något helt normalt. 

Tack för mig

Filippa

Ja, du tänker att du sitter på en föreläsning vid Lunds universitet, men ibland känns det mer som en Stefan och Krister föreställning.

Skönt med sommarlov


*Glandula Bartholini heter på svenska Bartholinis körtlar och finns i den bakre delen av de yttre blygdläpparna. De utsöndrar ett sekret, speciellt vid sexuell upphetsning. Detta borde ju vara den funktionen som föreläsaren berättar om först och främst, inte att dom kan bli inflammerade för det kan ju vad som helst bli liksom?

** CAIS står för Complete androgen insensitivity syndrome. Ett barn föds med XY-kromosomer vilket genetiskt sett är en man. Barnet saknar dock receptorn för androgener (manliga könshormon) och eftersom basprogrammet hos mänskliga foster är att utvecklas i riktning mot en biologisk kvinna så föds barnet med en vagina (dock inte fullt utvecklad, de övre 2/3 kommer saknas) och får kvinnliga sekundära könskaraktäristika senare i livet förutom kroppsbehåring som styrs av det manliga könshormonet testosteron hos alla kön. (Även ett par icke-fungerande testiklar kommer utvecklas och ligga i magen, dessa opereras ofta bort pga risk för cancerutveckling). Föreläsaren framhöll att de här patienterna absolut ÄR kvinnor men menade då på att Y-genen ger dom något slags fotbollsintresse och bilintresse vilket då skulle vara "manligt" och inte helt "normalt".

tisdag 24 juni 2014

Tips inför sommaren

Nu tänkte jag ge ett tips på en lesbisk dokumentär att njuta av i sommar.
"Du ska nog se att det går över" från 2003 handlar om tre lesbiska tjejer. Det nyper i hjärtat och rinner till i tårkanalerna kan jag ju säga. Detta till exempel: My från Landskrona som börjar gymnasiet gör en videodagbok och berättar att hennes pappa brukar ge henne en kalender med avklädda killar men det är inget som intresserar henne precis. Wööö :'''''( Men SPOILER det slutar lyckligt :)

Och ett antitips, falska lesbisk aktivism:

Först: två kvinnor rånar en bar, kör därifrån, ger varandra kärleksfulla blickar, stannar och blickar ut över nejden hållandes varandras händer. Dvs lesbisk stämning deluxe. Sen ligger de i en säng och gosar lite iklädda lingerie, helt plötsligt omgivna av örti nakna män som står o glor!?!?!?  Vad hände liksom. Om en kollar internet verkar musiksajter tycka att denna video är en härlig "shout out" till USAs LGBT community eftersom det är en lesbisk version av Bonnie and Clyde. Men det är ju för i helvete bara en hetero-mans trekantsdröm all over again.

Ha det gott

torsdag 19 juni 2014

Tillbaka

Halloj!
Japp extremt längesen jag bloggade jag vet, det har varit mycket på gång jag har haft tentor och flyttat tillbaka till Malmö och blogga har liksom varit prio femtiotvå. Nu har det byggts upp som en liten press att när jag väl skriver ett inlägg då borde det vara något väldigt välskrivet och genomtänkt och intressant osv. Meeen nu blir det bara såhär hej hej jag lever och så linformation om den lesbiska förnekelsen:

Kommentar på niotillfems blogg. Varför är personen som skrivit kommentaren singel när dom "får vara tillsammans varje dag"? Jo för detta är en "girlcrush":


Skärmdumpar från Aftonbladets Wellness sida.

En girlcrush är inte samma sak som att vara kär i någon, för en vill inte ligga med den en har en crush på. Men varför finns isåfall inte begreppet "boycrush" de känslor av förälskelse och beundran en tjej har för en kille, utan att vilja ligga med honom? Jo för att hade en (hetero)tjej känt så för en (hetero)kille så hade dom blivit ihop. Den heterosexuella, sexuella attraktionen är oundviklig. Det finns ingen möjlighet att en tjej kan ha en "boycrush" på en kille, känner en tjej och en kille så för varandra är dom ett par i vårt heteronormativa samhälle. 

I begreppet girlcrush ingår alltså beundran och förälskelse, men inte sexuell attraktion. Varför inte det? Är det för att en faktiskt inte känner sexuella känslor för varandra eller är det att tjejer inte tillåts begära andra tjejer enligt samhällets normer? Är det för att epitetet lesbisk är ett för tung stämpel att bära, inget en kan identifiera sig med när en plötsligt bara börjar tycka väldigt mycket om en kompis?   Varför är det en sämre typ av relation om två tjejer som i niotillfem-kommentaren ovan lever sitt liv ihop, en relation som inte räknas? Slutsatsen Aftonbladet drar verkar vara att det som definierar en riktig relation är att den innehåller sexuellt begär till en man. En lesbisk relation, där det sexuella begäret finns, är också äkta, men det är inte för vilken tjej som helst. Jag känner bara såhär: om en kvinna har en stark, djup vänskap med en annan kvinna är det väl inte helt crazy att den kvinnan även skulle kunna tänka sig att ligga med sin vän? Och om kvinnan inte vill det, varför är den relationen mindre äkta än en relationen där hon ligger med en man? 




torsdag 17 april 2014

Det händer nu

Halloj!
Här kommer ett tips på vad ni som befinner er i Malmö med omnejd kan göra på söndag: gå på boksläppet respektive releasefesten för den feministiska antologin Det händer nu på Moriskan. Det hela börjar kl 15 och för er som är 18 fortsätter det med en klubb kl 22.



BOKSLÄPP!

Den 20:e april kommer du för första gången att kunna köpa den feministiska antologin Det händer nu på Moriska Paviljongen i Malmö. Vi tar med 500 böcker dit för försäljning, se till att en av dessa blir din! 

Med över 90 medverkande, varav flera på plats för att läsa upp sina texter, *obs bland annat jag* blir detta ett boksläpp utöver det vanliga. Vi kommer att projicera illustrationer och serier från boken på väggarna, fylla bardiskarna med fika och fira dagen (och natten! ) lång. Vi drar igång eventet klockan 15 med systerskapskören och håller på till 18. Det kommer samtliga timmar erbjudas barnpassning med aktiviteter och bland annat ansiktsmålningar.

Under eftermiddagen kommer Ellen Benediktson, känd från bland annat Melodifestivalen, att spela live i Stora Salongen. Det vill ingen missa!

Boken är 200 sidor och kommer kosta 159kr. På plats kommer man även kunna köpa Feministiskt merch och Det händer nu-tygpåsar. Vi kommer också ha ett lotteri där man har chansen att vinna Det händer nu, tygpåsar, stickers, boken 100 brev som inte förändrade världen - signerad av självaste Gudrun Schyman och även smycken från bla. Snippasmycket, Kvinnokampen, GlamMuttan, Lyckofittan, Lovisa Sköld, Brinntid, Tobbi Von Rymden, Maya Jönsson och mycket annat. All inkomst från lotteriet går oavkortat till Tjejjouren Malmö.

Eventet är gratis för alla och lokalen är fullt tillgängligt. 



Årets största feministiska antologi har släppts med över 90 medverkande feminister och det ska firas hela natten! Därför öppnar vi dörrarna redan klockan 22 och inleds på scen klockan 22:30 med dansgruppen JUCK, se till att vara där i tid för när det kommer till queerbeats, feministisk pepp, liveartister och årets bästa lineup av DJ’s så finns det ingen tid att förlora!

Här kan ni läsa mer om självaste boken så att ni blir riktigt taggade på att köpa den på söndag. Hoppas vi ses där!

måndag 7 april 2014

måndag 24 mars 2014

Det händer nu

Äntligen kan jag berätta om det här:


"Feministiskt Initiativ har inget partistöd och är ännu beroende av gåvor och ideellt arbete. Därför satt i januari fyra medlemmar i F! Malmö vid ett köksbord och funderade på ett roligt projekt att ta sig an för att samla in pengar till valfonden. Det gick upp för oss hur många otroligt begåvade feministiska serietecknare och illustratörer det finns och vi tänkte att det vore kul att göra en sammanställning bilder som sedan kan säljas till förmån för F!. Efter att SVT sänt Belinda Olssons Fittstim kändes det än mer aktuellt, och projektet utökades till en ny, modern feministisk antologi med både text och bild. Vi vill med samlingen sprida kunskap om feminism idag, det är en bok som ska vara ett stöd för den som kanske är ung, ensam feminist i en oförstående omgivning, en samling av ord- och bildtrollarfavoriter för den inlästa och en inspiration för den intresserade men ännu inte helt övertygade.
Vi är helt överväldigade av gensvaret, nästan alla tillfrågade har ställt sig extremt positiva till vår fråga om att ideellt bidra med sitt arbete. "Vilken ära att arbeta med F!, självklart!" har vi fått höra många gånger. I vilka andra partier händer detta? Gruppen medverkande har nu växt till starka 71 personer och vi som redaktörer hade inte kunnat vara mer nöjda över urvalet."
Ursäkta vilket grymt jobb de här fixarna genomfört. Lisa, Ellen, Sara och Felicia har liksom kommit på den här fantastiska iden, samlat ihop alla dom medverkande OCH redaktörar hela boken och hemsidan! Medverkar i antologin gör alltså 71 grymma feminister däribland er egna lilla feministblogg. Jag är så otroligt stolt och glad över att få vara med och nu jävlar kör vi fram till valet.

Kom också på releasefest på Moriskan 20 april då en kan köpa boken för första gången och det bjuds på liveframträdanden och DJs och uppläsningar ur boken av de medverkande och ja jag kommer vara en av dom som läser redan nervig men mest såpass glad. Hoppas vi ses då, sålänge in på hemsidan och njut!


tisdag 11 mars 2014

Ban bossy

Okej den här videon är väldigt mycket the american dream *you can be anything you want* *there are no limits*. Men den har också ett viktigt budskap bakom the cheesyness/förljugenheten: flickor som tar ledarrollen i en grupp, bestämmer och inte ger vika blir kallade "bossy". Bossy är alltså ett nedvärderande ord och skulle väl motsvaras av bossig på svenska, men här kanske en mest använder ord som "gapig" om en tjej som tar plats. Att bli kallad nervärderande ord när en säger vad en vill, deltar i det offentliga rummet på sina egna villkor eller är med och dikterar ett sammanhang kan få tjejer att backa från sin rättmätiga plats. Förmodligen kommer en patriarkalt peppad kille genast kliva in och roffa åt sig den. Det är också värt att se videon endast på grund av att Beyoncé säger "I'm not bossy. I'm the boss" Enjoy!

)

måndag 10 mars 2014

Identitet

Inne på Moriskan den åttonde mars satt det en plansch på väggen där det stod att en skulle respektera allas utrymme, ingen heterosexism, transfobi eller rasism, så får alla en trevlig kväll. Därinne var en uttalad fristad, en trygg plats. Jag tänker på de personer som lämnade Moriskan och inte längre var trygga ute i Malmönatten. På grund av sitt utseende, sina kläder, sitt uttryck, vem dom gick hem med.

När något händer som det som skedde på kvinnodagsnatten tänker en först på offren, de som blev attackerade av nazister. En tänker på deras vänner och familj och hoppas att allt ska bli bra. Sen kanske en tänker på sina vänner och sig själv. Det kunde lika gärna varit någon jag kände. Det kunde lika gärna varit jag själv. Eller? När jag går på gatan och håller min flickväns hand är vi två flator. När jag går i ett demonstrationståg är jag feminist. Men om jag släpper min flickväns hand är jag en tjej med västerländskt utseende, utan yttre markörer som signalerar *vänster* *feministflata* *antirasist*. Som kvinna är en ju nästan alltid rädd när en går hem på natten. Men hade nazisterna attackerat mig?

söndag 9 mars 2014

Nionde mars

Igår var det åttonde mars och allt var fantastiskt. Hela Moriskan var till brädden fylld av feminister. Demonstration Ta natten tillbaka dansade genom stan. Idag vaknar vi upp till nyheten att sex personer blivit misshandlade av nazister vid Möllevångstorget.

Idag hålls följande stödmanifestationer för offren: 

Våldet som drabbar oss som kämpar för en bättre värld är... Ja jag finner inga ord som inte låter helt banala. "fruktansvärt" "förfärligt". Det räcker liksom inte. Jag tänker på de personer som blev utsatta inatt. Att våldet kan drabba vem som helst, när som helst. Jag tänker också på att vi är starkare. Hur snabbt de som kämpar mobiliserar sig och visar sitt stöd. Vi är fler, vi är starkare, vi tror på kärlek inte hat.

Artikeln om misshandeln:
 http://www.sydsvenskan.se/malmo/polisen-nazister-bakom-nattens-attack-pa-mollan/

lördag 8 mars 2014

Happy åttonde mars!

Idag är det vår dag!
Ses kanske här ikväll! Hoppas ni har det underbart vad ni än gör och fucka upp patriarkatet!



fredag 7 mars 2014

Sexism i restaurangbranschen

Sydsvenskan publicerade i veckan ett debattinlägg skrivet av före detta servitrisen Vera Lind om hur hon och hennes kvinnliga kollegor blir blir trakasserade ute på restauranggolvet av manliga gäster. En garderobiär frågades av en manlig gäst om de två skulle gå in på toaletten och knulla. Hans sällskap fick sitta kvar på restaurangen efter en tillsägelse från ägaren om att det var omoget gjort. Publicerades gjorde också ett inlägg av kocken Therese Svensson om hur hon blivit trakasserad inne i köket av sina manliga kollegor. På sin första praktikvecka brände hon sig i ansiktet på vattenånga och fick rekommendationen att kyssa andrekocken för han hade coola läppar. Gemensamt för Vera Lind och Therese Svensson är att de kränkningar de blivit utsatta för ofta varit av sexuell karaktär och att kränkningarna kommit från män. De blir inte tagna på allvar i sin yrkesroll, utan ses som sexobjekt.

Idag publicerar Sydsvenskan kommentarer från två kända manliga krögare på dessa debattinlägg.
Wilhelm Pieplow
"Jag är själv en burdus kock som förr kunde klappa till någon lite grann sådär, och komma med lite skämt med sexuella anspelningar. man kunde säga om en tjej var snygg eller så. jag träffade min fru på det sättet när vi jobbade på Lundia, så det faller inte alltid i dålig jord."

Idag menar Wilhelm att både han och branschen skärpt sig.

"Visst, jargongen är ganska tuff, men ändå godmodig. Blir man utsatt behöver man inte springa till tidningarna eller facket. man ska markera att detta inte är okej för mig." 

Här hytter Wilhelm lite i smyg med näven åt Vera Lind och Therese Svensson. Dom borde inte skrivit dom här debattinläggen i  tidningarna, dom borde ju såklart bara sagt till själva istället när det hände! Jadu Wilhelm, först och främst så kan du ju inte veta huruvida debattörerna sagt ifrån eller inte. Dessutom: hur lätt tror du det är att stå på sig som ensam kvinna i ett kök fullt av burdusa män? Jag kan förstå att du inte har något intresse av att dom här kvinnorna berättar sin historia för tidningarna, att den strukturella diskrimineringen kommer upp till ytan kan ju gagna din verksamhet negativt. Jag skulle aldrig drömma om att gå på din restaurang efter ditt uttalande, och jag tror att många är med mig.


”Antingen säger man vad man tycker, eller så kan man vara politiskt korrekt och lägga sig på golvet och skrika av fasa. Helt ärligt så har jag inte sett mycket av det där"

Här har Leif helt missuppfattat innebörden av att vara politiskt korrekt. Han verkar tro att det betyder att en inte säger ifrån när en blir illa behandlad. Leif, du kan ju inte heller veta om Therese Svensson och Vera Lind sagt ifrån. Och som sagt, hur lätt är det att säga ifrån när en ständigt är omgiven av störiga killar som en är beroende av att hålla sig väl med för att kunna tjäna pengar. Det är intressant hur både du och Wilhelm verkar tro att en enskild tillsägelse är en magisk formel för förtrycket att upphöra. Ni förstår verkligen inte hur detta är en struktur som kräver större insatser än så för att förändras. Att du inte sett så mycket av "det där" (sexism) förvånar mig inte, du är ju man. 

Uppföljning: om abort


Här följer en kommentar på blogginlägget om abort som publicerades här i december 2012. Nu svarar min kompis, som skrev det informativa inlägget om hur en abort går till, på kommentaren. Anonym, jag vet att det här svaret kommer mer än ett år försent, jag hoppas att informationen når dig på något sätt och om den inte gör det hoppas jag att din berättelse kan ge andra feministisk ilska och kraft att kämpa. Här kommer din kommentar:

Jag är en stenhård feminist som alltid har varit för abort. Det gjorde det antagligen det lätt för mig att fatta ett beslut när det hände mig själv. Själva upplevelsen var väldigt traumatisk. Mycket på grund av det väldigt oprofessionella bemötande jag fick av vårdpersonal. Jag blev gravid fast jag hade kopparspiral och fick det bekräftat på gynakuten, som jag uppsökt eftersom jag hade väldiga smärtor i underlivet. Vid beskedet började jag gråta och fick ingen värme alls. Jag satt där rädd och hulkande och betraktades med irretation. Vid mitt andra besök började (den manliga) gynekologen rota runt i mitt underliv med ett ultraljud och utan att förbereda mig visade han mig mitt foster och dess bultande hjärta. Inte nog med det betedde han sig uppenbart sexuellt, han ställde sig mellan mina ben, lutade sig fram och rättade till min kudde, utan att jag bett om det. Till på köpet sa han att jag skulle vänta med aborten eftersom " det är femtio procents chans att få missfall om man blivit gravid trots spiral". Han tyckte alltså att jag skulle skippa en abort och vänta på ett eventuellt missfall! 

Jag blir arg än i dag (det är fem år sedan) när jag tänker på hur jag blev behandlad. Om jag hade varit mindre rädd, orolig och förvirrad hade jag sagt ifrån och anmält den där läkaren. Jag blir förbannad när jag tänker på den skuld jag upplevde läggas på mig. På de drömmar jag hade ett tag efteråt där jag natt efter natt erbjöds den kopp med blod som de i drömmen sa var mitt barn. 

Jag valde medicinsk abort och bemötande på sjukhuset var mycket bättre än på akuten. Efter att ha ätit de där tabletterna som ska döda fostret spydde jag i två dagar, som en bieffekt. Efter det var det dags att få de sista tabletterna på sjukhuset. Ur mig kom stora klumpar med blod och jag hade en stor blöja på mig i flera dagar eftersom vanliga bindor inte fångade upp allt som skulle ut. Jag tittade på det som kom ut ur mig och försökte få syn på det som var fostret. På sjukhuset fick prata om det och gråta och erbjöds en pappersservett för att torka mina tårar. Trots att jag är för abort upplevlde jag det hela som svårt. Efteråt blev jag väldigt engagerad i frågan och letade efter diskussion angånde abort. Om berättelser och erfarenheter. Jag fann väligt få. Men när jag har vågat berätta är det många som i sin tur har berättat för mig om sin abort. Och jag har ofta slagits av hur vanligt det är. Och hur skambelagt det fortfarnade är. Så, jo jag håller med om den här biten: 

"Det verkar alltså som att det främst är den oönskade graviditeten i sig, samt nekandet av abort som ger psykologiska trauman, inte nödvändigtvis själva aborten i sig, även om detta också kan förekomma såklart."

Anonym

Hej Anonym! Tack för din berättelse. Det är jätteviktigt att upplevelser som dina kommer till ytan, framför allt för att ett förändringsarbete skall kunna ske. Personer som genomgår abort måste få möjlighet till en så skonsam upplevelse som det bara går och i detta är bemötandet från personal en faktor som har stor betydelse. Att du upplevde en bristande empati och värme, att du inte blev tillräckligt förberedd på vad du skulle komma att uppleva under undersökningen och att personen dessutom verkar ha betett sig ytterst olämpligt vad gäller den fysiska närkontakten är ju verkligen dåligt. Dessutom verkar det som att det funnits en bristande faktakommunikation. "Det är femtio procents chans att få missfall om man blivit gravid trots spiral" är förvisso ett faktamässigt påstående. Men vad ska du göra med denna info?

Jag tänker mig att du hade behövt få följande uppgifter: Poängen med att avvakta med aborten och vänta på ett eventuellt missfall är att man på så vis kan undvika de risker som ett medicinskt eller kirurgiskt ingrepp innebär. Missfall framkallade av kroppen själv har större sannolikhet att vara skonsamma för din fysiska hälsa.

Såsom jag uppfattar situationen efter ha läst din beskrivning, hade du behövt denna ytterligare info för att kunna göra informationen begriplig i sitt sammanhang. Och poängen med att ge denna info måste vara att du ska få vara delaktig i din egen vård genom att du får relevant kunskap om vården. Att inte få den möjligheten tycker jag är oacceptabelt.

MVH
Filippas kompis (numera färdig läkare)

För fler berättelser om abort rekommenderar jag alla att se Emma Thorsanders film Embryo. 
 

onsdag 5 mars 2014

Hej!!!

Long time no seen! Vad har hänt sen sist i mitt liv kanske ni undrar. Jo jag har haft influensa :c därav den lille bristen på uppdatering. Tackar världens bästa tjej (min tjej alltså) som tog hand om mig trots smittorisken och gav mig avslagen cocacola med saltflingor i. Annars inget spännande. Såg den här filmen i helgen:
Meryl och Julia är fantastiska som mor och dotter i varsin kris och en gemensam kryddat med massor av skuldkänslor. Men det märks att denna filmen är baserad på en pjäs, ibland är den såpass teatralisk att det blir lite jobbigt.

Asså, vet ni hur glad jag blir när ni ställer frågor här eller!?!? Svar jätte. Lovar att jag ska svara asap. pussokram

lördag 15 februari 2014

Ellen Page berättar att hon är flata!!!

Detta skedde alltså igår på en Human rights conference for LGBT- youths och vill ni läsa mer står det överallt på internet. Grinade rakt ut detta är så starkt.

Jag tror att alla som står utanför den normativa sexualiteten och könsidentiteten har ljugit om vilka dom egentligen är och vem dom egentligen älskar. Med just offentliga personer och kanske framförallt Hollywood-kändisar känns det som om det blir extra uppenbart. Jag menar, jag har ju ljugit om att jag tycker en kille är snygg, att jag är intresserad av en kille osv. Både för mig själv och för mina kompisar. Men jag har aldrig fått frågan rakt ut "är du lesbisk?" och sagt "nej det är jag inte". Jag har aldrig blivit jagad på stan av paparazzis som fångat mig och min flickvän på bild och dementerat att vi har en relation "nej vi är bara vänner". Det har aldrig spridits rykten och skvallrats om mig inför världens ögon (dock på min gymnasieskola men det är en annan historia). Obs att en icke-normativ sexualitet är föremål för "skvaller" visar mycket tydligt på vilken homofobisk värld vi lever i.

När min syster frågade mig om jag var lesbisk kom jag ut för min familj. Tänk så många gånger Ellen Page fått den frågan och sagt nej. Lying by omission som hon själv säger i talet. Ljuga genom att utelämna. Utelämna detaljer som inte alls är detaljer utan  en så stor del av ens identitet, den en älskar, den en är. Fatta vad det gör med en själv, med ens eventuella förhållande. Så fantastiskt för Ellen Page att nu äntligen vara öppen med den hon är, och mötas av stående ovationer. Jag är så glad för din skull Ellen och jag tror att du i och med att du kommit ut har hjälpt och kommer att hjälpa så många HBTQ-kids. Välkommen till familjen!

torsdag 13 februari 2014

Kvotering lyfter kvinnor och hotar mediokra män

Den här artikeln har min bossiga kompis Charlotte skrivit, om forskning som visar att kvotering av kvinnor leder till högre kompetens totalt sett inom organisationen, eftersom medelmåttiga män skuffas undan. Sorry grabbar, patriarkatet kommer inte serva er med toppositioner ni inte förtjänar hur länge som helst. Förmodligen är det därför så många gubbar slåss med näbbar och klor mot lagförslag gällande kvotering. Artikeln behandlar även tråkig forskning som visar att amerikanska professorer ser kvinnliga studenter med samma kvalifikationer som manliga som mindre kompetenta :( in o läs!

onsdag 12 februari 2014

PMS

Ett av mina bästa P1-program är Kropp o själ och det här avsnittet handlar om PMS, en osynliggjord folksjukdom (kul tävling! gissa varför ;pPpPp). Är PMS en somatisk sjukdom eller är det ett inlärt tillstånd? Att vi kvinnor helt enkelt behöver för att få ur oss all ilska och frustration patriarkatet bygger upp inom oss en gång i månaden? 
Karin Adelsköld berättar om sin PMS och hur hon fått behandling. Programmet undersöker vad det finns för läkemedel och hälsokostpreparat och pratar med diverse professorer. Är PMS en ursäkt för kvinnor att bli arga eftersom det annars inte är okej för en kvinna att vara arg? Som Birgitta Hovelius säger "det finns många anledningar för kvinnor att bli arga o irriterade varje dag". Är det att medikalisera kvinnor att behandla pms? Många frågor och olika svar från strikt medicinska och psykosociala vinklar. 

En sak att klaga på med programmet: när dom går ut och frågar personer på gatan "vad tycker du om pms" o nån killjävel bara då är det extra roligt o jävlas med tjejer. Precis som Karin Adelsköld säger: prata med kvinnorna själva istället. Ge inte honom utrymme för helvete. Annars, lyssna! 

tisdag 11 februari 2014

halloj

Hej lall! Va gullig du är som oroar dig men obs jag har inte slutat blogga. Jag går bara en väldigt intensiv utbildning och har ett distansförhållande. Sånt tar mycket tid. Eftersom jag jobbar mycket med att inte pressa mig själv känns det viktigt för mig att blogga är något jag gör när jag har lust, inte något jag gör för att jag måste. Därför uppdaterar jag ganska sällan :( Men jag hoppas du ändå tycker det är kul att läsa när jag väl skriver!
kram

sport är för alla, oavsett vilket lag du spelar i


Såg den här filmen efter en länk på socialt medium. Detta är alltså:
Vår nye reklamefilm "Airport Love" er laget for det sports- og villmarksinteresserte publikum i Norge, Sverige og Finland. Filmens budskap er at sport er for alle, uansett hvilket lag du spiller på. Premieren på filmen er samtidig som åpningssermonien til de olympiske leker i Sotsji. 

Om ni kollar på filmen ser ni en traditionellt sexig kvinna vandra genom en flygplats. På vägen så gör tusentals män allt som står i deras makt för att imponera på henne, dom kastar bollar riktigt långt, gör akrobatik osv, Men kvinnan går bara förbi utan att ta någon notis. Hon vandrar ut på landningsbanan, går fram till en tjej som står framför ett flygplan och kysser henne. Bakom henne har alla killar gjort någon slags mänsklig pyramid i form av ett hjärta. Hon vänder sig om med en min som säger ungefär "sorry grabbar". 

Vat ni vad min första tanke var när jag såg den här filmen? YES!!! För så glad blir jag varje gång jag ser en flata i media, på film osv. Eftersom det är såpass ovanligt att kunna identifiera sig med någon i populärkulturen. Men sen så läste jag kommentarsfältet. Där hade bland annat Kakan skrivit att den mediala/ pornografiska bilden av lesbiska kvinnor är stört problematisk. Och då fattar jag hur lurad jag först blev av den här filmen. Den här filmen handlar inte om mig och min flickvän. Den handlar inte om en kvinna som älskar en annan kvinna. Den handlar om den lesbiska kvinnan som ett objekt som heterosexuella män kan tråna efter. Den handlar om att exploatera lesbisk kärlek för o skapa nån slags goodwill känsla och samtidigt sexualisera kvinnorna. Nä fy fan. Om ni ska bekämpa homofobin i Ryssland kan ni ju samtidigt passa på att bekämpa homofobin hos era reklammakare XXL all sports united.
mvh

söndag 2 februari 2014

Sett på GIFF #3 Nånting måste gå sönder

”Nånting måste gå sönder” är en film av Ester Martin Bergsmark och Eli Levén som tidigare har gjort ”Pojktanten”.  Filmen handlar om Sebastian/Ellie som blir vansinnigt förälskad, ja rentav besatt, i Andreas. Deras förälskelse är komplicerad, för att Andreas inte är bög, för att Sebastian inte är det heller, hen är Ellie. För att samhället ser ut som det gör.

Vi tycker att den här filmen är fantastisk. Sebastian/Ellies och Andreas förälskelse känns i hela kroppen. Filmen lämnar en med massor av obesvarade frågor; Vad är kärlek? Vad är kön? Vad blir vi kära i? Men filmen öppnar också dörrarna till en för många okänd värld där det binära könssystemet bortrationaliseras. 

Som en del i HBTQ-kollektivet kan en identifiera sig med en del av Sebastians/Ellies upplevelser, exempelvis i en scen där Andreas kompis Martin pratar med Sebastian/Ellie på en restaurangtoalett. Det börjar som ett samtal där Martin berömmer Sebastian/Ellie för att hen vågar vara som ”hen är” och slutar med att Martin ställer obekväma frågor om Sebastians/Ellies sexliv. ”Brukar du och Andreas ha sex?” ”Får han knulla dig då eller?” Alltså, den klassiska taktiken gentemot HBTQ-personer – först ge beröm för att sedan exotisera.

Andra scener får en snarare att inse och rannsaka sina privilegier som cis-person. När Ellie raggar upp en heterosexuell man blir jag genast skiträdd och tänker instinktivt ”Nej nej nej vad gör du!? Han kommer slå dig!”. Och mycket riktigt, när mannen upptäcker att Ellies könsorgan är ”fel” blir allt nämligen kaos. Men det är ju inte Ellie som gör fel, det är inte Ellie som ”utsätter sig” för något, det är det heteronormativa, könsbinära samhället som utsätter hen.

Förutom brännande frågor om kön, identitet och sexualitet behandlar filmen klass på ett sätt som sällan syns i svensk film. Att Sebastian/Ellie jobbar på lager, röker inomhus, tar en chokladboll mitt i middagen och hyperventilerar av ångest i en brödpåse från Pågen är detaljer som passerar okommenterat men samtidigt väldigt tydligt markerar var hen befinner sig på klasskartan. Både Sebastian/Ellie och Andreas njuter av att fucka upp systemet – de förför en rik man för att kunna sno hans köksmaskin och tömma hans spritskåp, de klär in en väska med folie och snor en klänning för sjutusen. Det är aldrig klasstillhörigheten som är deras problem, som det brukar vara i svensk film, utan det är det kapitalistiska samhällets struktur de vänder sig mot.

Detta är en film som är fylld av destruktivitet, våld och våldsamt sex men också enormt mycket kärlek och ömhet. Kemin mellan Saga Becker och Iggy Malmborg i huvudrollerna är något alldeles extra. Även Shima Niavarani är briljant i sin biroll som Sebastians/Ellies roomie, i enbart ett par-tre scener lyckas hon gestalta en kvinnokaraktär som är otroligt komplex och mångfacetterad. Ester Martin Bergsmark och Eli Levén har i ”Nånting måste gå sönder” lyckats kombinera klassiska element: storlagen kärlek, humor och popmusik, med ett ämne som är nytt för den svenska biopubliken och en ytterst konstnärlig berättarform. ALLA MÅSTE SE DEN!

// Malin och Filippa

fredag 31 januari 2014

Happy friday!

Jag är trött men glad, Malin kommer hit, vi ska äta semlor och äntligen se Jills veranda!
HASHTAG SANNINGEN <3Kakan<3

Puss, njut av fredagskänslan



Sett på GIFF #2 Ett sista farväl

I "Ett sista farväl" regisserad av Casper Andreas, får vi möta en butter och ilsken pappa (spelad av Tomas von Brömssen) som inte tar emot sin gravida dotter (Liv Mjönes) som kommer på besök speciellt väl. Vi förstår att dotterns andra pappa har gått bort under särskilda omständigheter. När dottern lämnar lägenheten träffar Thomas von Brömssen sin älskade make som besöker honom från andra sidan. Ja, ni hör ju själva att en fäller både en och flera tårar.

Film tar upp flera intressanta frågor. Hur olika vi reagerar och blir när vi sörjer. Har en sjuk person ett ansvar att leva vidare för sina käras skull? Det är härligt och ovanligt att se en film där det faktum att en dotter har en farsa och en pappa behandlas okommenterat. Jag önskar mig fler filmer där den icke-normativa sexualiteten inte ett problem som hela handlingen kretsar kring. 

Filmen visades som en del av kortfilmspaketet Svenska Bilder 5

torsdag 30 januari 2014

Sett på GIFF #1 "Embryo"

I den animerade dokumentären "Embryo" som regisserats, producerats och skrivits av Emma Thorsander får vi möta fem kvinnor med en sak gemensamt: de har gjort abort. I intima intervjuer berättar dom om valet dom gjort och vad det har fått för konsekvenser. Animationerna, gjorda av olika tecknare för varje kvinna, är ibland något som förstärker stämningen, ibland bara något att vila ögonen på medan en lyssnar. Det är just det den här filmen låter en göra. Lyssna. Utan att döma, utan att säga att något är rätt eller fel, ger oss filmen fem olika anledningar, fem olika berättelser där abort varit valet. Filmen lämnade mig med en känsla av oändlig tacksamhet att jag aldrig behöver göra det valet och också en stark övertygelse att det är självklart att valet ska finnas och vara helt fritt för alla kvinnor. Tack Emma Thorsander för din fantastiska film, jag önskar att den visas på all sexualkunskapsundervisning framöver. 


Filmen visades som en del av kortfilmspaketet "Svenska Bilder 6" 

onsdag 29 januari 2014

Killarna mot tjejerna

Personen bakom sidan räknar alltså ansikten hen identifierar som manöiga respektive kvinnliga på exempelvis svtplays startsida, Aftonbladets startsida och i riksdagspartierna. Att killarna ofta vinner tävlingen synliggör på ett enkelt sätt vem som får synas mest i det patriarkala samhälle vi lever i.

söndag 26 januari 2014

Hej då Gbg

Åker hem idag själv, Malin ska stanna några dar till känns deppigt. Men har haft det mycket bra denne lille weekend, gillar verkligen Göteborg. Festivalen också, igår fångade Malin o jag dagen såpass mycket, gick upp i tid o åkte ut till Chalmers där vi såg Eli Levén och Ester Martin Bergsmarks film "Nånting måste gå sönder". Den var helt fantastisk, är så glad över att det också var festivalens öppningsfilm. Sen var vi på två olika hopplock av svenska kortfilmer, ett seminarium med Ruben Östlund plus crew om deras kommande film "Turist" (där hade vi en man som älskade ljudet av sin egen röst). Slutligen såg vi en så viktig och stark dokumentär om HBTQ-seniorer "Regnbågens sång" av Nasrin Pakkho. 

Nasrin Pakkho innan hennes film visades. Efteråt var det en frågestund där Nasrin Pakkho berättade att exempelvis SVT inte var intresserade av att finansiera hennes film. Inte heller SFI hade lagt några pengar i potten. Detta är en så viktig film om en dold del av Sveriges historia som Nasrin Pakkho själv sa. Jag tycker det är av yttersta vikt att belysa det faktum att HBTQ-personer alltid funnits, att vi alltid levt våra liv efter bästa förmåga i det här samhället som inte är skapat för oss. Hoppas att SVT tänker om inför kommande filmer som Nasrin Pakkho hoppas få göra inom samma ämne. 
Andrea som skulle pitcha film o jag som satt o bloggade lite i "industry lounge" igår hehe

Recensioner kommer i veckan! Puss





fredag 24 januari 2014

Första uppdateringen från GIFF

Woop woop framme i Gbg står nu o väntar på att kanske få komma in på en visning men den kanske e full så ni får väl se om det blir nån recension av just detta. alltså otroligt späckat program känner mig såpass lyckligt lottad som är här!
Här är en ganska konstig bild på mig med min pressackreditering, o med den önskar jag er en happy friday!!