fredag 7 mars 2014

Uppföljning: om abort


Här följer en kommentar på blogginlägget om abort som publicerades här i december 2012. Nu svarar min kompis, som skrev det informativa inlägget om hur en abort går till, på kommentaren. Anonym, jag vet att det här svaret kommer mer än ett år försent, jag hoppas att informationen når dig på något sätt och om den inte gör det hoppas jag att din berättelse kan ge andra feministisk ilska och kraft att kämpa. Här kommer din kommentar:

Jag är en stenhård feminist som alltid har varit för abort. Det gjorde det antagligen det lätt för mig att fatta ett beslut när det hände mig själv. Själva upplevelsen var väldigt traumatisk. Mycket på grund av det väldigt oprofessionella bemötande jag fick av vårdpersonal. Jag blev gravid fast jag hade kopparspiral och fick det bekräftat på gynakuten, som jag uppsökt eftersom jag hade väldiga smärtor i underlivet. Vid beskedet började jag gråta och fick ingen värme alls. Jag satt där rädd och hulkande och betraktades med irretation. Vid mitt andra besök började (den manliga) gynekologen rota runt i mitt underliv med ett ultraljud och utan att förbereda mig visade han mig mitt foster och dess bultande hjärta. Inte nog med det betedde han sig uppenbart sexuellt, han ställde sig mellan mina ben, lutade sig fram och rättade till min kudde, utan att jag bett om det. Till på köpet sa han att jag skulle vänta med aborten eftersom " det är femtio procents chans att få missfall om man blivit gravid trots spiral". Han tyckte alltså att jag skulle skippa en abort och vänta på ett eventuellt missfall! 

Jag blir arg än i dag (det är fem år sedan) när jag tänker på hur jag blev behandlad. Om jag hade varit mindre rädd, orolig och förvirrad hade jag sagt ifrån och anmält den där läkaren. Jag blir förbannad när jag tänker på den skuld jag upplevde läggas på mig. På de drömmar jag hade ett tag efteråt där jag natt efter natt erbjöds den kopp med blod som de i drömmen sa var mitt barn. 

Jag valde medicinsk abort och bemötande på sjukhuset var mycket bättre än på akuten. Efter att ha ätit de där tabletterna som ska döda fostret spydde jag i två dagar, som en bieffekt. Efter det var det dags att få de sista tabletterna på sjukhuset. Ur mig kom stora klumpar med blod och jag hade en stor blöja på mig i flera dagar eftersom vanliga bindor inte fångade upp allt som skulle ut. Jag tittade på det som kom ut ur mig och försökte få syn på det som var fostret. På sjukhuset fick prata om det och gråta och erbjöds en pappersservett för att torka mina tårar. Trots att jag är för abort upplevlde jag det hela som svårt. Efteråt blev jag väldigt engagerad i frågan och letade efter diskussion angånde abort. Om berättelser och erfarenheter. Jag fann väligt få. Men när jag har vågat berätta är det många som i sin tur har berättat för mig om sin abort. Och jag har ofta slagits av hur vanligt det är. Och hur skambelagt det fortfarnade är. Så, jo jag håller med om den här biten: 

"Det verkar alltså som att det främst är den oönskade graviditeten i sig, samt nekandet av abort som ger psykologiska trauman, inte nödvändigtvis själva aborten i sig, även om detta också kan förekomma såklart."

Anonym

Hej Anonym! Tack för din berättelse. Det är jätteviktigt att upplevelser som dina kommer till ytan, framför allt för att ett förändringsarbete skall kunna ske. Personer som genomgår abort måste få möjlighet till en så skonsam upplevelse som det bara går och i detta är bemötandet från personal en faktor som har stor betydelse. Att du upplevde en bristande empati och värme, att du inte blev tillräckligt förberedd på vad du skulle komma att uppleva under undersökningen och att personen dessutom verkar ha betett sig ytterst olämpligt vad gäller den fysiska närkontakten är ju verkligen dåligt. Dessutom verkar det som att det funnits en bristande faktakommunikation. "Det är femtio procents chans att få missfall om man blivit gravid trots spiral" är förvisso ett faktamässigt påstående. Men vad ska du göra med denna info?

Jag tänker mig att du hade behövt få följande uppgifter: Poängen med att avvakta med aborten och vänta på ett eventuellt missfall är att man på så vis kan undvika de risker som ett medicinskt eller kirurgiskt ingrepp innebär. Missfall framkallade av kroppen själv har större sannolikhet att vara skonsamma för din fysiska hälsa.

Såsom jag uppfattar situationen efter ha läst din beskrivning, hade du behövt denna ytterligare info för att kunna göra informationen begriplig i sitt sammanhang. Och poängen med att ge denna info måste vara att du ska få vara delaktig i din egen vård genom att du får relevant kunskap om vården. Att inte få den möjligheten tycker jag är oacceptabelt.

MVH
Filippas kompis (numera färdig läkare)

För fler berättelser om abort rekommenderar jag alla att se Emma Thorsanders film Embryo. 
 

2 kommentarer:

  1. Till alla kvinnor som blivit gravida oväntat/oplanerat:
    Gör ALLT för att undvika abort! Lita på att GUD tar hand om er och stöttar er genom graviditeten.

    Jag genomgick en medicinsk abort någon månad sedan nu och ångrar detta djupt. Innan jag svalde den första tabletten på abortkliniken förstod jag inte alls vidden av den smärta och självförakt som ingreppet skulle medföra. Även om orsaken var att det fanns risk för skador/missbildningar hos fostret ångrar jag ingreppet djupt. Barnmorskan på kvinnokliniken hånade mig med kommentarer som "vi lever inte på 1800-talet" då jag uttryckte min osäkerhet kring/motstånd mot abort.

    Det hela ledde till ett oerhört dumt och oåterkalleligt misstag. Hade jag möjlighet att vrida tillbaka klockan hade jag gjort ALLTING annorlunda! Även om det rörde sig om en tidig medicinsk abort innebar det mitt livs värsta upplevelse.

    Man skaffar inte barn. Man FÅR barn. Om Gud i sin stora nåd och barmhärtighet beslutar sig för att ge en denna underbara gåva.

    Även om abortläkarna, barnmorskorna och kuratorerna påstår annorlunda är abort ett stort trauma som INGEN ska behöva gå igenom. Särskilt inte det spirande livet som bär på en unik pusselbit till denna värld.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Abort är en stor och viktig fråga som inte får tillräckligt med uppmärksamhet. Har man inte funderat över abort på allvar innan man ställs inför valet är man inte tillräckligt förberedd. Det behövs mer information och diskussion om abort i grundskolan och gymnasiet, så att både tjejer och killar får utforska ämnet ordentligt och på så vis är mer förberedda innan problemet uppstår. Då är risken att man ångrar sig mindre, oavsett om man väljer abort eller inte.

      Radera