tisdag 4 augusti 2015

#landetekomjölk


Arlas senaste kampanj featuring ett av Sveriges lesbian powercouples: Anja och Filippa inklusive deras lilla baby.

Hashtagg landet ekomjölk. Arla gör en tillbakablick och jämför Sverige nu med hur det var för 24 år sedan. Sedan presenterar Arla sitt case: i Sverige har försäljningen av ekomjölk ökat mest i världen de senaste tjugo åren. Detta kopplar dom på ett otroligt långsökt vis ihop med andra positiva förändringar i samhället som skett under denna tiden (Om en ökad försäljning av komjölk är positiv lämnar jag öppen för diskussion) och menar att Sverige idag är ett öppnare och mer tolerant land.

Jag fattar kopplingen, hashtags är en ny grej, likes är en ny grej, att fota av din frukost är en ny grej. Det är trendigt att vara hälsosam och ekologisk. Det kan en ju mycket väl koppla samman med en ökande försäljning av ekologisk mjölk och ekologiska produkter i allmänhet för den delen. I dessa dagar av klimatkaos och global uppvärming och gifter som dödar plantagearbetare kan en känna sig som en bättre människa när en handlar ekologiska produkter i affären. I ens egna privata lilla universum är det ganska skönt o tänka att en gör skillnad även om det såklart är en piss i Missisippi.

Hursomhelst tillåt mig gå igenom tre påstående Arla framför i sin reklamfilm.
För tjugo år sedan var det viktigare vad människor hade för ursprung än vad maten hade för ursprung.
Eftersom jag var två år för tjugo år sedan och är vit kan jag inte riktigt uttala mig om den rasistiska stämningen i samhället och jämföra nu och då.  Men kollar vi bara på det partipolitiska läget så satt Populistiska partiet  och främlignsfientliga Ny demokrati  i Sveriges riksdag 1991-1994. Men ursäkta nu är det tjugo år senare och SD är ju för fan tredje största partiet än nu? Not much framsteg om du frågar mig. Alla ledarsidor snackar om hur mycket flyktingar Sverige tål. Tiggaren utanför mitt Hemköp har börjat skriva på sin skylt att han är en svensk hemlös för att understryka skillnaden mellan honom och EU-migranterna.  Så, vi kanske börjat kolla av ursprunget på maten mer men Sverige är fortfarande ett strukturellt rasistiskt samhälle, där människors härkomst är allt annat än oviktig när en söker jobb, bostad eller asyl.

För tjugo år sedan var Sverige ett land utan mammor på höga poster och pappor som stannade hemma.
Kan ni på Arla snälla visa mig statistiken. Hur många fler mammor finns på ”höga poster” idag än för tjugo år sedan? Och mängden barnaledighet som tas ut av pappor- still katastrofal. Alla som vill kan gå in på SCBs hemsida och kolla. Visst 1995 var fördelningen i uttag av föräldrapenning att 90% togs ut av kvinnorna och 10% av männen, 2014 var fördelningen 75-25 istället. Så det är en förbättring men inget att hurra för tycker jag. Det är inte som att inga pappor tog ut föräldraledighet 95 och helt plötsligt gör alla det, och låter mammorna i det heterosexuella parförhållandet klättra högt på kariärrstegen, vilket Arla för det att låta som. 

Ersatta dagar för vård av barn 1974-2014
Antal dagar i 1 000-tal och könsfördelning (%)
År
Föräldrapenning

Tillfällig föräldrapenning
Antal

Könsfördelning
Antal

Könsfördelning
Kvinnor
Män

Kvinnor
Män
1974
19 017
100
0
689
60
40
1980
27 020
95
5
3 042
63
37
1985
33 193
94
6
4 156
67
33
1990
48 292
93
7
5 731
66
34
1995
47 026
90
10
4 890
68
32
2000
35 661
88
12
4 403
66
34
2005
42 659
80
20
4 421
64
36
2006
43 483
79
21
4 957
63
37
2007
45 291
79
21
4 571
64
36
2008
47 260
79
21
4 664
64
36
2009
47 839
78
22
4 489
65
35
2010
49 719
77
23
4 657
64
36
2011
50 284
76
24
5 044
64
36
2012
50 778
76
24
4 959
64
36
2013
51 448
75
25
5 718
63
37
2014
53 267

75
25

5 920

63
37
Källa: Försäkringskassan
Definition:
Ersättningsdagar i samband med barns födelse eller adoption samt kontaktdagar ingår inte.
Fr.o.m. 1995 periodiseras statistiken till det år då utbetalningen gjordes.


För tjugo år sedan var det inte självklart att två människor som älskade varandra kunde skaffa barn ihop.
Nä, men är det så självklart nu då? Jag som lesbisk måste till exempel vara gift med min flickvän för att vi ska kunna skaffa barn ihop. Medan en cistjej och en ciskille som bekant om dom ligger med varandra kan bli föräldrar ihop över en natt just like that.

Sen om vi går in på den rent emotionella biten som inte har något med lagstiftning att göra. Att det är självklart att två människor som älskar varandra kan skaffa barn ihop illustreras av en mysig bild på Anja, Filippa och deras lilla gullunge. Men ni som lyssnat på Anjas sommarprat vet att hon och Filippa kämpat som fan med att få varandra, dom var liksom vänner hur länge som helst innan dom vågade erkänna sina känslor för varandra. För så svårt är det att vara lesbisk i Sverige idag.

Det Arla gör i den här kampanjen är alltså att dom kopplar samman de positiva förändringar som skett i samhället genom kamp, aktivism och lagstiftning, med sin produkt. Att koppla ihop två strömningar som enligt mig är helt oberoende av varandra: framgångar mot ett mer jämlikt samhälle och drickning av ekomjölk, skapar en möjlighet för konsumenten att känna sig som en god och medveten människa. Att köpa ett paket Arla i affären blir lika med att visa att en är för HBTQ-personers mänskliga rättigheter. Jag bryr mig, jag tar ställning. Det skapar en falsk förnöjsamhet hos konsumenten.

 Det finns få saker som är så provocerande som när Arla nöjt konstatera att det är bättre nu än förr när det finns människor som kämpar för sina liv och sin rätt att existera och att få vara den dom är varje dag. De förändringar som faktiskt sker har ju inte kommit för att folk suttit och rullat tummarna och känt förändringens vindar helt plötsligt komma blåsandes. Och jag tror alla kan vara överens om att det som ger en kraft att gå ut och kämpa inte är ett glas ekologisk mjölk.


fredag 31 juli 2015

Chef's table


För mina fellow food-nörds kan jag tipsa om dokumentärserien Chef’s table som finns på Netflix. Okej, tyckte egentligen bara ett avsnitt var bra, det som handlade om Niki Nakayama. Niki, du är min idol. Ingen i hennes familj ville att hon skulle starta en restaurang, många misstrodde henne förmåga att ens laga mat för att hon är kvinna,  men hon stod på sig. Öppnade en sushi-restaurang i LA som gick skitbra. Familjen var glada och nöjda för att cashen rullade in men Niki trivdes inte. Hon tyckte sushi var tråkigt och ville laga mat som var mer ”henne”. Så trots att alla var emot det sålde hon restaurangen och öppnade en Kaiseki restaurang istället. Fast hon är så jävla chefig och lyckats att motbevisa alla är hon så jävla fin och ödmjuk. Hon känner ett enormt ansvar för att varje gäst ska bli nöjd, komponerar individuella menyer, sparar vad alla gäster ätit tidigare enligt Kaiseki-traditionen och försöker få in så mycket kärlek som möjligt i varje anrättning.


Så jävla fattigt med hennes brorsa som velat starta egen restaurang men misslyckats, men han kan inte vara glad för sin syrras skull. Nej nej. ”vi har olika intressen” säger han och flinar hånfullt. Sen är det så tradigt att Nicki varje kväll på restaurangen drar för luckorna i köket ut mot restaurangen, för att hon inte vill låta gästernas upplevelse påverkas av eventuella fördomar mot att hon skulle vara kvinna. En blir jävligt förbannad för all skit hon får stå ut med, men också glad för hon driver en fantastisk o helt unik restaurang och jobbar ihop med sin fru och dom är så pass gulliga mot varandra o ett riktigt kreativt dreamteam. Så se detta tycker jag! glad fredag!