Chef's table

För mina fellow food-nörds kan jag tipsa om dokumentärserien Chef’s table som finns på Netflix. Okej, tyckte egentligen bara ett avsnitt var bra, det som handlade om Niki Nakayama. Niki, du är min idol. Ingen i hennes familj ville att hon skulle starta en restaurang, många misstrodde henne förmåga att ens laga mat för att hon är kvinna,  men hon stod på sig. Öppnade en sushi-restaurang i LA som gick skitbra. Familjen var glada och nöjda för att cashen rullade in men Niki trivdes inte. Hon tyckte sushi var tråkigt och ville laga mat som var mer ”henne”. Så trots att alla var emot det sålde hon restaurangen och öppnade en Kaiseki restaurang istället. Fast hon är så jävla chefig och lyckats att motbevisa alla är hon så jävla fin och ödmjuk. Hon känner ett enormt ansvar för att varje gäst ska bli nöjd, komponerar individuella menyer, sparar vad alla gäster ätit tidigare enligt Kaiseki-traditionen och försöker få in så mycket kärlek som möjligt i varje anrättning.

Så jävla fattigt med hennes brorsa som velat starta egen restaurang men misslyckats, men han kan inte vara glad för sin syrras skull. Nej nej. ”vi har olika intressen” säger han och flinar hånfullt. Sen är det så tradigt att Nicki varje kväll på restaurangen drar för luckorna i köket ut mot restaurangen, för att hon inte vill låta gästernas upplevelse påverkas av eventuella fördomar mot att hon skulle vara kvinna. En blir jävligt förbannad för all skit hon får stå ut med, men också glad för hon driver en fantastisk o helt unik restaurang och jobbar ihop med sin fru och dom är så pass gulliga mot varandra o ett riktigt kreativt dreamteam. Så se detta tycker jag! glad fredag!