Sett på GIFF #3 Nånting måste gå sönder

”Nånting måste gå sönder” är en film av Ester Martin Bergsmark och Eli Levén som tidigare har gjort ”Pojktanten”.  Filmen handlar om Sebastian/Ellie som blir vansinnigt förälskad, ja rentav besatt, i Andreas. Deras förälskelse är komplicerad, för att Andreas inte är bög, för att Sebastian inte är det heller, hen är Ellie. För att samhället ser ut som det gör.

Vi tycker att den här filmen är fantastisk. Sebastian/Ellies och Andreas förälskelse känns i hela kroppen. Filmen lämnar en med massor av obesvarade frågor; Vad är kärlek? Vad är kön? Vad blir vi kära i? Men filmen öppnar också dörrarna till en för många okänd värld där det binära könssystemet bortrationaliseras. 

Som en del i HBTQ-kollektivet kan en identifiera sig med en del av Sebastians/Ellies upplevelser, exempelvis i en scen där Andreas kompis Martin pratar med Sebastian/Ellie på en restaurangtoalett. Det börjar som ett samtal där Martin berömmer Sebastian/Ellie för att hen vågar vara som ”hen är” och slutar med att Martin ställer obekväma frågor om Sebastians/Ellies sexliv. ”Brukar du och Andreas ha sex?” ”Får han knulla dig då eller?” Alltså, den klassiska taktiken gentemot HBTQ-personer – först ge beröm för att sedan exotisera.

Andra scener får en snarare att inse och rannsaka sina privilegier som cis-person. När Ellie raggar upp en heterosexuell man blir jag genast skiträdd och tänker instinktivt ”Nej nej nej vad gör du!? Han kommer slå dig!”. Och mycket riktigt, när mannen upptäcker att Ellies könsorgan är ”fel” blir allt nämligen kaos. Men det är ju inte Ellie som gör fel, det är inte Ellie som ”utsätter sig” för något, det är det heteronormativa, könsbinära samhället som utsätter hen.

Förutom brännande frågor om kön, identitet och sexualitet behandlar filmen klass på ett sätt som sällan syns i svensk film. Att Sebastian/Ellie jobbar på lager, röker inomhus, tar en chokladboll mitt i middagen och hyperventilerar av ångest i en brödpåse från Pågen är detaljer som passerar okommenterat men samtidigt väldigt tydligt markerar var hen befinner sig på klasskartan. Både Sebastian/Ellie och Andreas njuter av att fucka upp systemet – de förför en rik man för att kunna sno hans köksmaskin och tömma hans spritskåp, de klär in en väska med folie och snor en klänning för sjutusen. Det är aldrig klasstillhörigheten som är deras problem, som det brukar vara i svensk film, utan det är det kapitalistiska samhällets struktur de vänder sig mot.

Detta är en film som är fylld av destruktivitet, våld och våldsamt sex men också enormt mycket kärlek och ömhet. Kemin mellan Saga Becker och Iggy Malmborg i huvudrollerna är något alldeles extra. Även Shima Niavarani är briljant i sin biroll som Sebastians/Ellies roomie, i enbart ett par-tre scener lyckas hon gestalta en kvinnokaraktär som är otroligt komplex och mångfacetterad. Ester Martin Bergsmark och Eli Levén har i ”Nånting måste gå sönder” lyckats kombinera klassiska element: storlagen kärlek, humor och popmusik, med ett ämne som är nytt för den svenska biopubliken och en ytterst konstnärlig berättarform. ALLA MÅSTE SE DEN!

// Malin och Filippa