Asså det är verkligen inte lätt att hamna rätt när en ska gå ut här i Berlin. Jag har liksom hört om balla underground techno-klubbar där folk dansar hela natten. Var är dom liksom? Igår hade Mims och jag fått en klubb rekommenderad till oss av en kollega på jobb.
Vi kom in och blev imponerade av den fancy inredningen. Helt ok musik, fast det var ju en kill-DJ förstås så det kunde varit mycket bättre. Sen kollar vi oss runt och vad ser vi? Majoriteten av männen är typ businessmän i fyrtioårsåldern som sitter och stirrar i VIP-båsen. Majoriteten av tjejerna är Barbies med pinnsmala midjor, uppumpade urringningar. extensions till det maximala och skyhöga klackar. Både dom som gick på klubben och dom som jobbade där. Japp, det fanns tjejer som hade som jobb att vara snygga, pinnsmala och dela ut neonarmband. I ett försök att ha lite kul spenderade jag alldeles för mycket pengar på drinkz därinne men sen gav vi upp.
Asså jag tycker absolut att en ska klä sig som en vill, storleken på urringningen har absolut ingenting med storleken på hjärnan att göra osv. Men det är dom här tjejernas blickar som gör mig orolig. Ser jag in i deras ögon är dom helt tomma och möter inte min blick. Dom kan knappt röra sig å grund av sina klackar utan står som pinnar och stirrar olyckligt ut i tomma luften. Okej om jag ser en tjej i sådan outfit som har kul. Men när jag ser en tjej i Barbie-utstyrsel som ser ut att vilja sjunka genom klubbgolvet, då vet jag att det är patriarkatet och inte hon själv som valt kvällens outfit.
När jag såg de här olyckliga tjejerna ville jag bara ta dom alla i min famn. Bära dom till en soffa vid en levande brasa. Ploppa in Thelma and Louise i DVDn. Servera dom varsin tallrik ångande het gryta och massor av glass till efterrätt. Ha lite myz och prata systerskap. Nej, nästa gång kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar