Håkan Juholt

  Jag vet att detta inlägg är något sent påtänkt, men jag är så deprimerad över det faktum att en gubbe blivit utsedd till sossarnas partiledare igen att jag var tvungen att samla kraft ett tag innan jag orkade skriva något om det. Det finns så mycket en kan säga om detta:

·         Sossarna förlorade valet, de dillar om att deras politik inte var tydlig nog, att samarbetet med vänsterpartiet var ett misstag och bla bla bla i all oändlighet. Men egentligen tänker dom ”fan att vi tog en kvinna, annars hade vi vunnit!”

·         Nu när sossarna (och moderaterna) har en gubbe som partiledare kommer det ju att dröja fucking evigheter innan vi får en kvinnlig statsminister. Alltså, jag kommer inte att leva förevigt!

·         En kan ju förstås se det på det här viset ” ja, men nu var det ju en kvinna förra gången så då får de väl prova med en man igen” men gick en efter principen varannan damernas skulle brudarna i rättvisans namn få alla toppositioner i partiet under de närmaste 200 åren.

·         Alla verkar känna en sådan otrolig lättnad över att se en trygg och mysig farsan-typ som partiledare. Ungefär ”äntligen en man som kan reda upp den här hemska röran och ta tag i saker”

·         Det finns dock en positiv sak med Håkan Juholt. Han bryter trenden och älskar kriminella kvinnor. Det kan ni höra Liv Strömquist snacka om här.