Man för en dag
Diane Torr, ståupp-komiker från USA, arrangerar en workshop för kvinnor i Berlin där de utforskar manlighet och makt. Hon lär ut manligt kroppsspråk, ansiktsuttryck och klädkoder. Deltagarna skapar en manlig karaktär som de prövar på sina anhöriga och ute i olika sociala sammanhang. Kvinnorna som deltar är i olika åldrar, har varierande bakgrund och etnicitet. De beskriver hur de själva påverkas av att de tar plats, slutar att le och nicka. Kvinnorna studerar hur män agerar och rör sig i det offentliga rummet och försöker kopiera det manliga beteendet. Omgivningens reaktioner påverkar deras syn på hierarkier och könsroller. Diane Torr menar att det är utvecklande att studera vad det innebär att vara något annat än det invanda, traditionella.
Diane Torr säger massor av intressanta saker och dokumentären visar verkligen att kön är en social konstruktion. Lägg märke att för att gestalta en man bör en sluta nicka (visa sig uppmärksam) och le (visa sig vänlig och tillgänglig). Det är även väldigt enkelt att, som kvinnorna i dokumentären gör, iaktta män på stan. Dom är nämligen vana vid att vara agerande subjekt, inte observerade objekt, och känner därför inte av blickar på samma sätt som kvinnor.
Varför måste denna diskurs gå till överdrift så ofta. Varför måste det vara sociala förklaringsmodeller eller inget? Jag har svårt att tänka mig att den nästintill oändligt komplexa naturen som fungerar långt bortom vårt mänskliga intellekt skulle basera sin organiska överlevnad på något, i kosmiska mått, så simpelt som sociala konstruktioner. Jag tror att det finns biologiska skillnader mellan de av naturen skapade polariteterna vi valt att kalla man/kvinna, hane/hona eller pi och pö om man nu så vill, och att vi sedan har byggt på ett offantligt luftslott av sociala konstruktioner. Och likväl skapar även naturen gränsfall mellan könen i form av androgynitet men det betyder inte att könet därav enbart är en social konstruktion. Det kan vara väldigt uppenbart i vissa fall att se vilket som är vilket och i andra fall näst intill omöjligt. Det är en för komplicerad fråga för oss människor för att bara avfärda med politiska förklaringsmodeller. Jag är man och trött på sociala konstruktioner, de irriterar mig i mångt och mycket. Jag trivs med att inte definiera mig själv som man utifrån de konstruktioner vi har idag. Jag sätter mig emot mångt och mycket av etablissemanget, men jag vet att jag är en av naturen skapad polaritet som är en naturlig förutsättning för fortplantning och det kan inga politiska åsikter ta ifrån mig. Även människor som ingår i samkönade relationer är beroende av denna polaritet, för att kunna skaffa barn. Vad detta sedan ger mig för egenskaper är som sagt väldigt svårt att säga, men att avfärda könet som ENBART en social konstruktion är för mig inte något annat än politiskt nonsens. Och i politik finns inga objektiva sanningar.
SvaraRaderaFotnot: kan ju tillägga att givetvis inte alla livsformer kräver två kön för sin fortsatta existens som de flesta av oss säkerligen redan vet (om jag inte var tillräckligt specifik i texten innan) men det är ju självfallet inte den typen av livsformer jag syftar på här. (Svampar har tom fyra kön, men det hör inte hit)
SvaraRadera