Regisserad av Fijona Jonuzi
Den här filmen är på ett sätt based on a true story, eller
som det står i förtexterna ”alla eventuella likheter med verkliga personer är
avsiktliga”. 2002 skulle Thommy Berggren (svensk skådespelare och regissör)
regissera Mikael Persbrandt (skådis) i en föreställning om Mickeal Persbrandts
liv. Dock ställdes föreställningen in innan premiären. I den här filmen får vi
se vad som kan ha hänt bakom kulisserna.
Micke och Thommy spelas av skådespelarna Eva Johansson och
Louise Löwenberg som skrivit, spelat i och regisserat pjäsen ”Den största av dom största” vilken filmen utgår från. Johansson och Löwenberg sätter karaktärerna
perfekt, det märks att dom lagt ner mycket tid på att studera deras röster,
mannerismer och kroppsspråk, och det blir otroligt roligt. Filmen är proppfull
med one-liners och hela salongen gapskrattar. Exempelvis när Thommy redogör för
pjäsens storhet ”Det är ganska ovanligt att se idag, en man som står på scen
och delar med sig av sitt liv”.
Jag tycker att ”Den störste” både blir extra rolig, men
också extra intressant, eftersom de två huvudrollerna spelas av kvinnor. De
stereotypa manliga beteendena blir extra tydliga när de gestaltas av två kvinnor. När Micke och Thommy i filmen sitter extremt bredbent på stolen, pratar som om varje ord som kom ur deras mun eller lägger armen om sina kvinnliga kollegor tycker jag mig se hur medvetna dessa beteenden är. De är strategier för att skaffa makt och behålla den, inte slumpmässiga akter man utför automatiskt. Filmen kan ses som en studie i kulturmannens uppgång
och fall som jag tycker alla som tycker om att ha roligt ska se. Ni har chansen under GIFF på fredagen den tredje eller lördagen den fjärde februari.