Bron

Jag älskar danska språket, jag älskar serier som porträtterar kvinnor som människor o inte som hägringar, därför ingen överraskning att jag gillar Bron. Dessutom nytt för denna säsong: det finns öppna flator!! I första avsnittet som sändes förra söndagen fick vi se två kvinnor bråka i skolan där den ena, Laura, är elev o den andra, Beate, hennes lärare och då anar en ingenting om vad som komma skall!! Vid ett senare tillfälle syns dom hälsa o kyssas, sammanlagd tid i rutan kanske en minut. Malin o jag firade och gjorde segergester i soffan ja en blir glad för det lilla, tack public service för att vi flator får synas på tv.

Sjukt att hon blir så glad kanske några (heterosexuella) personer nu tänker. Men föreställ er själva att det aldrig syns någon som är som er på tv. Och när det äntligen händer är personen ett stereotypt alibi, inslängd av manusförfattaren i sista stund för att hen eller hens chef kom på att juste vi har ingen icke-hetero/ icke-cis/ icke-vit med i serien, släng in nån "unik karaktär" som e typ brorsans klasskompis bekant i periferin av seriens handling. 

Därför känns det kul nu när jag också sett andra avsnittet och paret verkar få mer tid i rutan. Deras problem handlar inte heller om att herregud vi är båda kvinnor o vi är tillsammans. Standard i en tvserie/film annars hade ju varit att Lauras pappa fick en dödschock när han i avsnitt två får nys om förhållandet o Lauras chef skulle ju inte veta om att Laura va flata för då hade hon fått sparken direkt. Så var inte fallet här, men jag vill inte spoila handlingen! OBS vill ej ha några missförstånd, homosexuella har såna här problem i verkligheten, att dom inte kan komma ut p.g.a kan bli tvingade ur sitt hem, förskjutna av sin familj, eller bli av med jobbet och det är hemskt, men det är också väldigt tröttsamt att homosexuella ofta porträtteras som att det är deras sexualitet är ett problem och inte vårt sjuka heteronormativa samhälle. Det är också tråkigt att en extremt sällan får se ett par som kanske har lite tjafs om vem som ska hämta o lämna på dagis och hur de ska betala av lånet på huset och paret består av två kvinnor men det lämnas okommenterat. Jag vågar inte lova för mycket gällande hur bra detta blir i Bron, bara till att forsätta följa serien och hålla tummarna att den inte faller i en klyschig grop.

Kul bonusfakta: tjejen som spelar Laura heter Julia Ragnarsson och spelar My i min bästa film från barndomen Tur och retur.

Laura o Beate i ett starkt ögonblick

lajfstaljblogger

Tänkte berätta lite om min helg, de roliga detaljerna. Har förutom detta pluggat och städat. I fredags åt jag Heddas födelsedagstårta. Den smakade lika gott som den ser ut o göra. Se bild:

Osse igår va jag på ett fantastisk arrangemang av malmö feministiska nätverk, medley mot vinster i välfärden på Moriskan. Detta medley va ett så bra koncept, varje akt, som kunde vara en superrolig serietecknare och aktivist som Amelia Alvarez, en artist som Tiffany Kronlöf, en person som jobbar mitt i den vinstpåverkade välfärden som undersköterskan Eva Glimhed eller en professor i genusvetenskap som Diana Mulinari, hade tio minuter på sig att framföra sitt budskap. En perfekt mix av politik och politisk underhållning och det var så underbart o höra utopiska visioner om hur välfärden borde vara, inte bara utan vinst såklart utan även feministisk och inkluderande för alla kön, bakgrunder och sexualiteter. Som Diana Mulinari sa "när vi feminister demonstrerar vill vi inte bara ha bröd, vi vill ha rosor också!" Så bra det kändes, hoppfullt med alla som va där o applåderade.

Sen fortsatte kvällen med klubb Utopin. Som alltid va det så kul OCH SKÖNT att kunna dansa med min tjej utan att känna mig hundra procent objektifierad, utstirrad och i värsta fall bli utsatt för nåt sexuellt närmande. På en queerklubb som Utopin blir det kanske bara tio procent av ovannämnda, finns av någon anledning alltid ensamma män som cirkulerar runt på dansgolvet och stirrar? Grabbar här har ni liksom ingenting alls att hämta, gå hem och lägg er på sofflocket och kontemplera er könsroll och bidrag till det patriarkala förtrycket istället för o spana på flator.

Hejdå! 

Angående vår nya arbetsmarknadsminister

Jag tycker inte att vara abortmotståndare och motståndare mot samkönade äktenskap är förenligt med demokratiska värderingar. Således är det inte förenligt med att vara minister i en demokratiskt vald regering, oavsett om posten i regeringen inte handskas med dessa frågor. Det talas om att dessa åsikter är en del av arbetsmarknadsministerns förflutna, då hen var med i livets ord. Om det nu är så och ministern ifråga har ändrat uppfattning kräver jag ett officiellt uttalande från hen som bekräftar detta.

Att känna igen vad som inte är okej

Halloj! Det va ett litet tag sen! Har haft röven full sen jag flyttade tebaks till mitt lilla korridorsrum i lunden, börjat plugga igen o varit fadder i nollningen. Sprang runt i leopardjumpsuit hela dagarna o presenterade mig som Amazon för alla nollor i två veckor liksom traditionen bjuder.

Japp men det va inte ens det vi skulle snacka om! Under denna såkallade nollning sker en hel del studentikosa aktiviteter exempelvis sittningar. Som är typ som middagar, det finns en bordsplacering med bordsherre och bordsdam så en måste sitta brevid en kille (ueh) sen äter en lite mat men mest skränar och sjunger. En av de äckliga sångerna (Theobald Tor, handlar om en man som har en jättestor penis som han viftar med) är dock bannlyst av Medicinska Föreningen nu så det är iaf positivt. Men det finns mycket annat som kan gå fel. Låt oss säga att du rent hypotetiskt på en sån här sittning hamnar brevid en asjobbig bordsherre som ställer opassande frågor. Närmare bestämt opassande frågor om din lesbianism. Jag själv upplever det väldigt dubbelt när jag får frågor om min sexualitet. Samtidigt som jag är stolt över att vara flata vill jag inte definieras utifrån min sexualitet. Samtidigt som jag gärna pratar om att vara lesbisk med en önskan att normalisera kanske det snarare bidrar till att exotisera? Så, här kommer en liten checklista så att du inte behöver tänka efter om du ska svara på vissa frågor eller inte. 

1. Hade samma fråga ställts till en normativ person?

Hade en heterosexuell person fått frågan "så, vad tycker dina föräldrar om din partner?" Detta kan faktiskt vara ett väldigt känsligt ämne eller helt enkelt ingen en känner för att dela med sig av. "Så, är det svårt att träffa nån när man är gay?" svar negativt, jag har riktigt mycket lättare än dig att få en tjej fuckface

Helt enkelt tråkiga, ointressanta frågor som ingen strejt i hela världen någonsin behövt besvara.

2. Med vilket syfte ställer personen frågan?

Är personen genuint intresserad eller vill hen (skoja han, typ alltid han) ha lite nytt stoff till sexuella fantasier? Själv tänkte jag börja tillämpa denna metod när någon frågar dig om du inte snälla kan förklara hur lesbiska har sex:

Om det är en tjej:

Om det är en kille:

(källa: #dykeproblems )

Kom ihåg! Självklart ligger inte problemet hos dig som blir utfrågad, utan hos personen som ställer den opassande/sjuka/idiotiska frågan! Därför vill jag varmt rekommendera falskhetens mycket bra och pedagogiska blogginlägg om hur en ställer frågor. 

Ha aldrig dåligt samvete för att du svarat på opassande frågor, jag har själv gjort det o liksom inte fattat förrens efteråt att det var helt sjukt! Klandra inte dig själv, klandra detta äckliga samhälle och de personer som inte har vett nog att skaffa sig en analys som ser bortom normen samhället tvingat på dom. 

Ps. Självklart kan frågor som i vissa situationer är opassande, vara fullständigt godkända i andra. Tillexempel pratar jag om i princip vad som helst med mina vänner. Men det är alltid upp till dig som ska besvara frågan och avgöra vad som är okej, och aldrig den som ställer den!