Sameblod

Manus och regi Amanda Kernell.

Sameblod utspelar sig på 30-talet, då samiska barn från renskötarfamiljer blev tvingade att gå i en så kallad nomadskola, en typ av internatskola. Två sådana barn är systrarna Elle Marja (Lene Cecilia Sparrok) och Njenna (Mia Erika Sparrok). I skolan är barnen förbjudna att prata sitt eget språk med varandra, det är svenska som gäller annars blir det smäll över händerna. När skolklassen går förbi grabbgänget i byn för att gå på promenad får de glåpord och kommentarer om hur de luktar kastade efter sig.

Elle Maria briljerar i klassrummet och blir lärarinnan Christinas favorit. Hon får till och med dricka kaffe hemma hos Christina en kväll när de andra barnen gått och lagt sig. Desto värre blir sveket när rasbiologer från Uppsala kommer ”på besök”. Elle Marja välkomnar dom på svenska med de meningar hon övat in till perfektion, ivrig att visa vad hon kan för de viktiga gästerna. För att sedan, efter stränga uppmaningar från lärarinnan, få sitt huvud mätt och bli fotograferad naken.

Efter detta inser Elle Marja att en same inte är värd någonting. Läsa vidare i Uppsala får hon inte heller, för det klarar hennes hjärna inte av berättar lärarinnan, trots att hon haft rätt på allt. Hon tar Christinas kläder och namn och reser med tåget till Uppsala för att skapa sig ett nytt liv.

Filmen är baserad på researchintervjuer Amanda Kernell gjort med äldre samer som berättar om sina upplevelser från denna tiden, men också vad de samiska barnen som spelar i filmen har varit utsatta för idag. De rasbiologiska undersökningarna följer samma protokoll och använder sig av originalinstrument från 30-talet. Kernell berättar i en Q&A efter filmen att vissa undersökningar var så fruktansvärda att hon inte ville upprepa dom i filmen. Samtidigt var det viktigt att förmedla hur pass fruktansvärt det faktiskt var. En balansgång där jag tycker Kernell lyckats perfekt, varje kamerablixt känns som ett slag i magen. 

Språken i Sameblod är sydsamiska och svenska. Sydsamiska är Kernells modersmål och ett världens mest utrotade språk med ungefär 500 personer som talar det. Bland dessa ville Kernell hitta två systrar i tonåren som sysslade med renskötning. Helt enkelt ett ganska litet urval, men där fanns systrarna Sparrok som gör helt otroliga rollprestationer. Lene Cecilia Sparrok har inte många repliker, men förmedlar en hel historia i sitt ansikte, som är i fokus den största delen av filmen. 

En fantastisk film som alla måste se. Jag kan säga att jag grät inte bara i salongen, utan även när jag återberättade en av filmens scener i efterhand, så stark är den.

Sameblod är den första filmen att finansieras av International Sámi filminstitut. Nu är målet att finansiera en film om året- Intervju med Anne Lajla Utsi, chef för institutet kan ni höra och läsa här. 

Filmen tävlar i Dragon Award Best Nordic Film.
Sameblod går upp på svenska biografer den tredje mars.  
Filmen kan ses i kontexten av att Sverige är en av de länder med ursprungsbefolkning som inte signerat FNs urfolksdeklaration (UN Declaration on the Rights of Indigenous Peoples) samt att den svenska riksdagen och regeringen ännu inte fattat beslut om en oberoende sanningskommission som behandlar de övergrepp som skett på samer i Sverige.

Den störste

Regisserad av Fijona Jonuzi

Den här filmen är på ett sätt based on a true story, eller som det står i förtexterna ”alla eventuella likheter med verkliga personer är avsiktliga”. 2002 skulle Thommy Berggren (svensk skådespelare och regissör) regissera Mikael Persbrandt (skådis) i en föreställning om Mickeal Persbrandts liv. Dock ställdes föreställningen in innan premiären. I den här filmen får vi se vad som kan ha hänt bakom kulisserna.

Micke och Thommy spelas av skådespelarna Eva Johansson och Louise Löwenberg som skrivit, spelat i och regisserat pjäsen ”Den största av dom största” vilken filmen utgår från. Johansson och Löwenberg sätter karaktärerna perfekt, det märks att dom lagt ner mycket tid på att studera deras röster, mannerismer och kroppsspråk, och det blir otroligt roligt. Filmen är proppfull med one-liners och hela salongen gapskrattar. Exempelvis när Thommy redogör för pjäsens storhet ”Det är ganska ovanligt att se idag, en man som står på scen och delar med sig av sitt liv”.

Jag tycker att ”Den störste” både blir extra rolig, men också extra intressant, eftersom de två huvudrollerna spelas av kvinnor. De stereotypa manliga beteendena blir extra tydliga när de gestaltas av två kvinnor. När Micke och Thommy i filmen sitter extremt bredbent på stolen, pratar som om varje ord som kom ur deras mun eller lägger armen om sina kvinnliga kollegor tycker jag mig se hur medvetna dessa beteenden är. De är strategier för att skaffa makt och behålla den, inte slumpmässiga akter man utför automatiskt. Filmen kan ses som en studie i kulturmannens uppgång och fall som jag tycker alla som tycker om att ha roligt ska se. Ni har chansen under GIFF på fredagen den tredje eller lördagen den fjärde februari. 

Dröm vidare

Regisserad av Rojda Sekersöz

Mirja har precis kommit ut efter tre månader i fängelset. Hon blir upphämtad av sitt tjejgäng som redan planerar nästa stöt. Rånet av juveleraren ska ge tillräckligt med pengar för att lämna Alby och dra till Montevideo. Hemma möter Mirja sin mamma som endast pausar sitt kedjerökande för att hosta och sin åttaåriga lillasyster som mest sitter framför datorn och kämpar med att bli modell/modebloggare.

Mirja försöker reda upp sitt liv och skaffar sig ett jobb. Men hur lätt är det att gå den smala vägen när ens mamma tror att man ljuger och ens vänner tycker att man sviker? Det blir ett sjukt dilemma, där hon hela tiden måste bevisa för chefen att hon är bra nog, samtidigt som hon måste övertyga sina vänner om att hon inte försöker verka bättre än någon annan.

Den här filmen är minst sagt STARK. Stark sorg, stark glädje. Evin Ahmad är fantastisk som Mirja, även i de lugnare scenerna har hon en energi som gör att jag inte vill missa en sekund. Dynamiken i kompisgänget (där rollerna görs av Gizem Erdogan, Segen Tesfai och Malin Persson) är underbar att se. En film som behandlar ämnen en alltid längtar efter att få se film om: kvinnlig vänskap, coola tjejgäng och mor-dotter relationer.

Dröm vidare tävlar under GIFF i Dragon Award Best Nordic Film tillsammans med 7 andra filmer.

På filmens facebooksida kan ni se klipp från filmen.

Här kan ni läsa en intervju med regissören.