Festivalens invigningsfilm känns väldigt passande med tanke
på att GIFF inleddes på Förintelsens minnesdag och Tom of Finland tar sin början just i strider under andra
världskriget. Det är både vackert och bisarrt att medan bögar dog i
koncentrationsläger så cruisar Touku Laaksonen i parken under
mörkläggningstimmarna i Helsingfors.
Från efterkrigstiden till AIDS-epidemien får vi följa
Laaksonens liv och konstnärsskap. Riktigt slående med filmen är de
snygga miljöerna, jag är väl ingen expert men allt känns väldigt tidstypiskt
och äkta. Även castingen är otroligt imponerande, Tom of Finland-männen dyker
upp lite varstans i filmen och är PÅ PRICKEN lika konstnärens teckningar.
Toukus resa, från att polisen jagar bögar i parker och på
privata tillställningar i Finland (där homosexualitet avkriminaliserades 1971)
till ett gay-mecka i San Fransico där alla är hans fans, visar kanske hur
konsten banar väg för förändring. För mig som lesbisk väcker det starka
känslor, var vi har varit, hur långt vi kommit men också att kampen alltid
måste fortsätta.
Regissören Dome Karukoski nämner under filmteamets
presentation på GIFFs invigning hur Laaksonens teckningar skapat samhörighet
för personer som tidigare känt sig ensamma om sina begär. Öppenheten och lusten i teckningarna gjorde
att de blev hårt kritiserade under AIDS-epidemien. När reaktionära krafter
talar om Guds straff och avhållsamhet svarar Tom of Finland med att en av hans
muskelknuttar uppmanar till användning av kondom.
En väl avvägd kombination av biografi och nutidshistoria
tycker jag gör Tom of Finland till en
sevärd film. Eventuellt hade en kunnat förvänta sig lite mer guy on guy-action
i just den här filmen, kanske att den känns lite präktig just i avsaknaden av sexskildringar, men då får en väl vända sig till orginalteckningarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar