Svar på tal angående det lesbiska valet

Du tror alltså att ens sexualitet är ett val? Om så var fallet, varför fungerar så få anläggningar som finns i bland annat USA vars mål är att göra homosexuella heterosexuella? Tycker du själv att du har gjort ett val och att du lika gärna kunde ha varit tillsammans med en man? Visserligen finns det bisexuella också, kanske är du bisexuell? I vilket fall så verkar det som att ens sexualitet inte är ett val. Vad menar du med "Som vi alla vet är killar socialt inkompetenta, emotionellt störda samt tråkiga och töntiga."? Är inte det ett sexistiskt uttalande?

Hej argument

Du tror efter att ha läst inlägget att jag tror att ens sexualitet är ett val? Nu ska jag svara på detta: inte nödvändigtvis men ändå ja absolut.

Som heterosexuell behöver en person ofta inte ta något beslut angående sin sexualitet och val av partner, samhället förutsätter att du vill leva med någon av motsatt kön och du gör det. Detta är högst sannolikt i de flesta fall ett icke-val utan bakomliggande reflektion. Hur många heter-killar går o klurar på om de skulle tycka det var trevligt att hålla en tjejhand i sin när de går på stan? Hur många hetero-tjejer grunnar på om de tycker att ett manligt sexpack och en menlig grov röst är grejen för dom?

Mmm mysigt o rätt

Som homosexuell däremot måste du göra ett val. Samhället säger till dig att du ska vara med en person av motsatt kön. Genom att leva ut din sexualitet gör du valet att frångå samhällets normer. Det finns personer som väljer att undertrycka sin sexualitet. Många gays har, för att inte säga dom flesta(?), innan dom kom ut gjort det heterosexuella icke-valet, blivit ihop med personer av motsatt kön på högstadiet när de frågat chans, kanske bara ragagt på personer av motsatt kön på klubben för det är ju så det är, även om det kanske känns lite konstigt eller helt jävla förfärligt. Så när en tjej väljer att bli tillsammans med en tjej, eller en kille med en kille, är det absolut ett val, sedan kan det valet vara helt oundvikligt med hänsyn till begär, att en är så jävla kär så att en skulle sprängas eller leva olycklig i hundra år om en inte blev tillsammans, eller kanske i vissa fall på grund av en politisk agenda. 

Min egen sexualitet är faktiskt inte relevant här, men jag identifierar mig som en flata som gjort valet att leva med en tjej istället för valet att undertrycka min sexualitet och kanske byta nummer med nån kille på krogen. Detta är ett val som inte är lätt att genomföra med tanke på situationen för H och också BT personer i Sverige, Europa, Världen, och det kan ta lång tid för många, men när en gjort valet att bejaka sin sexualitet känns det så rätt. Då har en hittat hem. 

Jag känner mig faktiskt inte kompetent nog inom sexualitetsteorier för att skriva en essä om avprogrammeringsanläggningar, huruvida sexualitet är medfödd osv men såhär mycket kan jag säga:

Sexualiteten är en del av din personlighet, väljer du att bejaka den mår du bra, väljer du att förneka den mår du dåligt. Jättedåligt. Att vi lever i en sådan heteronormativ värld att homosexuella,  väljer/ blir tvingade av sina anhöriga att "avprogrammera"  sig för att det är enklare än att leva ut sexualiteten är helt förfärligt. Att förneka sig själv och gå genom livet utan att uppleva sann kärlek för att det är lättare? Detta är INTE samma sak som när en informerad och självständig individ gör valet att prova på att leva med en person av samma kön för att se om det känns bra, vilket är det val jag skriver om i min text, och de lesbiska kvinnorna i Hanna Hallgrens doktorsavhandling talade om på 70 och 80-talet. 

Avslutningsvis:

det jag sa om killar är inte ett sexistiskt uttalande, det är sant. hoppas ingen känner sig kränkt nu ;-)
puss