Hej mina små kycklingar!
Alla dagar fram till tisdag befinner jag mig med näsan i en fysikbok. Eller, jag "bör" iallafall göra det pga slutprov på tisdag. Åh lyckan. Men sen är det i vart fall över! Ja, men jag har fuskat lite, satt och läste kapitel tre i solen på ballen. Det var sjukt spännande, handlade bl.a om Balmer serien (!!!!!!). Sen somnade jag. Och vaknade av att jag tappade min tegelsten till fysikbok på golvet. BOM sa det. Hjärtklappningen efter det :( Insåg att det inte funkade, så tog mig en liten powernap och återkom sen med ny energi. Typ.
Vidare! Min pappa lärare. Därför får han hem en tidning som heter Pedogagiska magasinet. Normalerweise inte så spännande, men i senaste numret som kom idag fanns en artikel som hette "Vilken (köns)roll spelar män i förskolan?". Artikelförfattaren heter Mats Olsson, är själv förskollärare och lärarutbildare vid Malmö Högskola. Han listar de vanligaste argumenten till att män behövs i förskolan och hämtar stöd från bl.a Nancy Chodrow. Jag har inte hunnit läsa hela artikeln än, men den verkar mycket intressant.
För varför behövs då män i förskolan? Argument som "barn behöver både manliga och kvinnliga förebilder" samt "män bland personalen behövs för att papporna ska känna sig mer hemma på förskolan" problematiseras. Det är verkligen lätt att snurra in sig i biologistiska argument här. Är det viktiga hos en förebild verkligen vilket kön hen har, och inte vilka egenskaper hen har? Det känns oundvikligen lite KD-standard "ett barn behöver en mamm och en pappa!". Eh ja. Kram och va tysta, tack. Och varför skulle män automatiskt kunna göra andra män bekväma? Det är inte som att dom är några sociala genier i allmänhet. Och som Mats Olsson skriver "Om flickorna har 19 kvinnor att välja mellan är det ett uttryck för mångfald och variation. Vad innebär det att pojkarna kanske träffar en (1) man som då får bära upp hela tanken med maskulinitet. Vem vill representera ett kön? Inte jag."
Det optimala i min värld vore självklart om barn kunde identifiera sig med olika sorters vuxna, och inte nödvändigtvis som idag, då flickor identifierar sig med kvinnor och pojkar identifierar sig genom att avsäga sig "kvinnliga" egenskaper, då män är ständigt frånvarande (enligt Nancy Chodrows teori). Men nu när könet spelar en sån väsentlig roll i dagens samhälle, kanske är det bättre att börja någonstans? Men det är ju inte så lätt att få in män i förskolan eftersom yrket förskollärare går ut på omhändertagande (=kvinnligt) av barn (=kvinnligt). Kvinnligt+kvinnligt=lågstatus --->låg lön. Precis som andra yrken med kvinnoyrken låg lön ses det som något av ett "kall". En ska vakna upp en dag med en otroligt stark lust att ta hand om barn. Betalningen spelar ingen roll, bara jag får torka kladdiga munnar efter mellis, byta blöja och trösta vrålande barn när föräldern lämnat dom! Och. surprise surprise, denna otroliga lust att vistas bland individer under sex år, är en väldigt kvinnlig sådan.
Ja, jag känner inte att jag kommer fram till någon slutsats här, men det kanske var lite kul att läsa ändå. Puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar