Igår var Maja och jag med vår moster Sofi på vår julklap: *urpremiären* av "Den hypnotiska tapeten" på stadsteatern. Den här pjäsen är en blandning av dans och teater, ensemblen består alltså av både skådespelare och dansare. Väldigt abstrakt. Arty-farty. Mystisk. Vad handlade den om egentligen? Risken är att en, som jag till viss del, sitter och försöker förstå handlingen. Gör inte det, det är omöjligt. Bara njut istället.
Jag ska ändå försöka förklara handlingen. Med reservation att jag förstod helt fel. Jag tror att "Den hypnotiska tapeten" ungefär handlade om nån slags sekt. Pjäsen utspelar sig på 70-talet. En ung man, Peder, åker till ett ställe som absolut inte är Örebro för att hälsa på sin flickvän Josefin. Men hon är inte hans flickvän längre, för därinne får inga personliga relationer existera. Målet är att "transcendera" genom att stirra på tapeter. Pjäsen igenom finns en molande känsla av obehag som kommer fram tydligare och tydligare mot slutet. Snart kommer tapeterna exporteras över hela världen.
"Den hypnotiska tapeten" är inte bara en kritisk samhällskommentar, om du orkar analysera den, utan också väldigt rolig! Mycket tack vare Susanne Karlsson som agerar briljant berättare och bildar länken mellan scenen och publiken. Dessutom är det sjukt att se dansarna och hur grymma dom är. Rekommenderar den starkt.
Såhär såg det till exempel ut. Läsa mer om pjäsen kan ni göra här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar