KD och de små bebisarna

Jahaja, här sitter jag och tar en lite pluggpaus, dricker kaffe, käkar nutellamackor, läser twitter. Har det gott helt enkelt. Sen dyker en länk till den här artikeln upp.
Här kommer min lilla sammanfattning. KD vill:

• Avskaffa de båda pappamånaderna
• införa ett "barnskatteavdrag" för de familjer som inte utnyttjar offentligt finansierade förskolor.
• Avskaffa den jämställdhetsbonus som utdelas om föräldrarna delar lika på månaderna.

Anledning: de vill att föräldrarna ska få bestämma själva. För "frihet" är det finaste som finns. De vill att papporna ska kunna stanna hemma hela föräldraledigheten om de vill. De vill faktiskt införa ett vårdnadsbidrag till pappor som stannar hemma med barnen hur jävla länge som helst. "Valfrihet!"

Jag håller faktiskt med dom på en punkt. Jämställdhetsbonusen. Den där så kallade moroten som är istället för den där så kallade piskan. Enligt Emma Henriksson, som varit med och tagit fram KD:s nya förslag, är det pengar som går till välbärgade föräldrar med stabil ekonomi som skulle delat lika på ledigheten oavsett. Har ju inte sett någon statistik på detta, men nu lyssnar jag på mina fördomar som säger, jaaaaaa det stämmer. Medelklassiga innerstadsföräldrar som köper en extra latte för pengarna typ. 

Nejnejnej, vi ska inte ha någon morot. Den där piskan ni snackar om Alliansen. Den ni borgarbrackor föreställer er att mamma staten skulle låta vina genom luften och skinnflå stackars mammors ryggar med som hellre vill vara på jobbet än amma i två år? Den kommer redan från omgivningen. (Förlåt, här blir det lite heterofokuz, men det är väl där orättvisan syns.) Mammorna som ständigt får höra från sina arbetskamrater "va? ska du vara föräldraledig? Vi har ju den här vikitiga konferensen/ propositionen/ budgeten! Du behövs här!" Mammorna som tjänar mer pengar än papporna och därför blir det lite tajt ekonomiskt om de ska vara lediga för länge. mammor som blir föraktade av sina andra kvinnliga kollegor som åker på konferens, går på strippklubb och sedan vinkar lite till sin ettåring över en knastrig skypelinje i två sekunder. Det var mammapiskan. Sen har vi pappapiskan, ojojoj vad den viner! Papporna sitter och fikar 

"Hur länge ska du vara ledig Olle?" 

"Två månader kanske" 

"VAAA! Men var är din fadersinstinkt! Ditt barn kommer att bli knarkare, misshandlare och kriminell om du inte stannar hemma med det i minst ett år! Helst längre! Har du tänkt på vilket trauma det är för ett barn att bli LÄMNAT på dagis! Barn och pappor har ett speciellt BAND mellan sig. Det måste du ta fasta på!" 

"men jag har ju det där viktiga projektet på jobbet som jag verkligen brinner för..."

"jobbet schmobbet, din löneutveckling står ändå relativt stilla, din chef antog ju att du skulle få barn nångång inom en snar framtid när du blev anställd!"

Alltså, lagstiftning om 50/50 delad föräldraledighet tack! Mammor och pappor skulle slippa bli behandlade som jordens avskum av sina vänner, kollegor, släktingar och arbetsgivare när de avvek från normen om hur länge de skulle vara lediga. Barnen skulle få en fin relation till båda sina föräldrar redan tidigt i livet. Och vem vet, kanske skulle till och med löneutvecklingen bli jämställd!

Kramiz från Filippa 

Ps. märkte ni att jag bytte "mammor" mot "pappor" i mina exempel. I verkligheten är det ju precis tvärtom. Tihihihihi Ds.