Sydsvenskans artikelserie om migranter brukar vara värd att läsa. Den brukar handla om människor som, frivilligt eller ofrivilligt, flyttat till ett annat land där arbete finns. Och då inte arbete enligt definitionen "saker som behöver göras" utan arbete som "något som någon annan kan betala dig för att göra". Idag handlade reportaget om He Xiao. He Xiao är idag 17 år och har nu bott och arbetat på ett kinesiskt företag med kontor i Madagaskar i två år. En stor del av lönen skickar hon hem till sin familj så att hennes lillebror ska kunna utbilda sig. Jag får ju direkt så sjuka patriarkala vibbar av detta. Storasyster får åka iväg och jobba så att lillebror kan utbilda sig. Han är ju kille och värd att satsa på.
Enligt He så var livet som ensamboende, femtonårig kontorsarbetare lite kämpigt först men hon flyttade hemifrån för att hon ville lära sig mer om ekonomi och kontorssystem. "Det är därför jag är här och det känns bra att kunna skicka pengar till mamma och min bror." Visst, det här kanske är bra för henne? He kanske utvecklas, har det kul, får en bra framtid? Men jag känner ju bara såhär: barnarbetebarnarbetebarnarbeteutnyttjandeavdöttrartillsönersförmån.
Sen att journalisten tyckte det var relevant att fråga om He har en pojkvän. Jag dog på plats inombords. Vad har hon gjort för att förtjäna denna sjukt heteronormativa samt onödiga fråga? ps. He svarade "nej, nej, nej!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar