Ni som läst under den senaste veckan vet att jag just nu läser Världens sämsta bok aka Den vidunderliga kärlekens historia av prostitutionsförhärligaren aka Carl-Johan Vallgren. Igår kväll tänkte jag fortsätta plöja mig igenom boken. Men så kom jag till den här meningen:
En natt under hans (Huvudpersonens) första månad på anstalten hade de, för att hämnas en ouppklarad stöld, valt ut ett offer på måfå: en tioårig flicka. De hade slagit henne tills krafterna tröt, med sina käppar och handfängsel tills de inte orkade mer, långt efter att deras offer givit upp andan. Då hade de tagit en paus, skrattat och druckit vin, och sedan fortsatt att gå lös på liket tills allt som återstod var ett bylte av klädtrasor, blod och uppfläkt kött.
Amen snälla. Jag vägrar att läsa den här boken. Nu skiter jag i det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar