Idag steg jag upp kl 7 för att se Gudrun göra det hon gör allra bäst, krossa patriarkatet. Där står någon, vad var det nu han hette, google-paus..... Ah hittade inte på Google, men på Gudruns facebook.
Roland Poirier Martinsson heter han och i gårdagens SvD krävde han "vitbok över feminismens kostnader". Vad menar han då med detta? Jo, det var den gamla vanliga paniken, nu-har-feminismen-gått-för-långt-kan-vi-inte-backa-lite-så-att-jag-kan -sitta-och-chilla-och-frugan-kan-städa-samt-servera-mig-kaffe-med-ett-leende-på-läpparna-paniken. Rolands argument: typ någonting om att det är dåligt med jämställdhetsarbete på arbetsplatser för att det tar för lång tid, delad föräldraförsäkring är dåligt för att det är i n d i v i d e n som ska få bestämma. Och så kom han med den gamla lögnen som jag gissar att det inte bara är jag som är oändligt trött på, feminism är inte samma sak som jämställdhet.
Gudrun krossade honom såklart. Samhället ser ut som det gör på grund av maktstrukturer, hur kan så många i n d i v i d e r ha så olika lön för likvärdigt arbete och allla de lägstavlönade är kvinnor, de skiljer 4000 mellan verkstad och vård, ekonom och socionom, det är väl inte bara kvinnor som ska vara föräldrar? Och hennes fina klassiker att om några år kommer vi att skratta åt att det har varit såhär tokigt.
|
I love you Gudrun! <3<3<3 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar