Dags för lite filmanalys

På mitt senaste biobesök visades en fantastisk trailer till en underbar fil som jag ska gå och se så fort den har premiär. Noooooooot. Jag pratar om den här filmen:

Captain America. Bara namnet ger mig lite obehagskänslor. Filmer baserade på gamla serietidningar från Marvel brukar inte vara speciellt nyskapande och feministiskt medvetna. Så icke heller denna. Lägg märke till att trailern ser vi TVÅ kvinnor. En sexig sjuksköterska som tittar lystet på vår hjälte när han fått nya muskler. En kvinnlig löjtnant så att hjälten ska ha någon att hångla med samt den manliga målgruppen något att vila blicken på. Eftersom sjuksköterskan bara medverkar i en scen och inte får se så mycket action tycker jag att den här filmen är ett typexempel på The Smurfette Principle. Anita Sarkeesian har gjort en mycket bra video om detta fenomen. Jag kan sammanfatta lite: i en film är alla huvudkaraktärer män, förutom en som då är kvinna. Detta trots att ungefär hälften av jordens befolkning är kvinnor.

I Captain America är det den kvinnliga löjtnanten Private Lorraine som alltså är the smurfette. Hon får hänga med grabbarna och ibland lite sexigt lyfta en pistol och lite sassy skjuta iväg ett skott. Hon är helt enkelt en sexig dekoration. För att inte tala om attt filmen inte ens klarar steg ett på Bechdel's test 1. Filmen ska ha minst två kvinnliga karaktärer.

För jag tycker inte att en sjuksköterska som syns i bild i några sekunder kan räknas.