Nyligen har jag börjat läsa romanen Brick Lane som Monica Ali har skrivit. Den behandlar ett kvinnoöde, nej förlåt mig här måste jag göra en lite avstickare:
Varför heter det alltid kvinnoöde när romanen handlar om en kvinna, medan ordet mansöde aldrig fallit på någons läppar, även om boken handlar om en man? Jo, det är för att mannen är normen, så när en bok handlar om en hane behöver det inte ens nämnas. Handlar det däremot om en kvinna är ju det jättekonstigt och journalister som recenserar samt författare av texten på baksidan till boken måste pointera detta häpnadsväckande faktum genom att deklarera att boken behandlar just ett kvinnoöde. Detta kan jämföras med att politiska partier ofta har kvinnoförbund, men inga mansförbund, samt att man ofta debatterar kvinnofrågor, men aldrig mansfrågor.
Så, nu var jag färdig med avstickaren. Denna mycket intressanta roman handlar om bangladesiskan Nanzeen, som vid 18-årsålder gifts bort med en landsman som immigrerat till England. Denna landsman är inte bara tjugo år äldre, han är även tjock, ful och pratar oavbrutet om sig själv. Nanzeen försöker vara en god hustru, dagarna spenderar hon med att städa hemmet och laga maten som ska stå färdig på bordet när maken kommer hem. Då tvättar hon hans smutsiga strumpor och underkläder, lägger fram hans pyjamas och (varning för känsliga läsare) hyvlar av förhårdnader ifrån hans fötter! Detta måste Nanzeen göra, för även om hennes man inte slagit henne är och inte visar några som helst tecken på att göra det, vet man aldrig när vänligheten kan utbytas i grymhet om Nanzeen begår ett misstag.
Nanzeen kan ingen engelska och spenderar således sina dagar isolerad i den övermöblerade lägenheten. Hennes enda kontakt med omvärlden är de bangladesiska grannarna Mrs. Islam och Razia. Den första verkar hittills mest vara en elaksinnad skvallertacka, medan den andra är mer rebellisk, klipper sitt hår kort och tar engelsklektioner. Hittills har boken inte varit så spännande om än väldigt intressant, men på baksidestexten står det att Nanzeen kommer att ha en het affär, med en yngre man så det ser vi framemot. Ett av de mest gripande citaten ur boken är vad Nanzeens mamma säger till henne under barndomen hemma i Dhaka:
”If God had wanted us to ask questions, he would have made us men”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar