I fredags publicerade Sydsvenskan en artikel om ett av den manliga, lätt homoerotiska, gemenskapens starkaste fästen: studentspexen. Nu har dock en framgång nåtts, i Toddyspexet (medicinare) tillåts kvinnor vara med för första gången på trettio år. Debatten väcktes väl redan 2002 i studenttidningen Lundagård av Kajsa Palmkvist Kaijser. Hon stämplades som illojal när hon påpekade det faktum att det tydligen var viktigare att vara man än medicinare i ett medicinarspex. Men nu, nio år senare, har hennes uttalande äntligen hörsammats. I årets spex ”J Edgar Hoover” spelas de kvinnliga rollerna av kvinnor. ”Det har inte varit något politiskt beslut” berättade regissören Peter Oest ”vi vill bara att föreställningen ska bli bättre”. Kul att någon har insett att kvinnor kan höja kvalitén på showen.
Någon som inte tycker det är Ellen Segerhag, förman för Lundaspexarna som fortfarande verkar trivas bäst på 1800-talet med endast män i ensemblen. När Sydsvenskans reporter frågar varför kvinnor inte får vara med, berättar förmannen (som ju egentligen borde vara titulerad förkvinna, eller möjligtvis förperson om man ska vara petig) att det med män i alla roller har en viss typ av humor och att de vill behålla den ”konstformen”. Ellen segerhag, vad hände med systerskapet?!
Vad är det då som är så otroligt roligt med män i kvinnokläder? ”Det blir komiskt och dråpligt när en killkompis spelar en liten tjej. Jag skrattar alltid högt” som Jakob Lundgren, förman för Toddyspexarna uttrycker det. Detta verkar ju vara den rådande opinionen bland svenska folket. Nu ska jag berätta varför. Det beror såklart på en liten grej vi brukar benämna
Könsmaktsordningen
Detta begrepp innebär att allt män gör, säger och har på sig värderas högra än det kvinnor gör, säger och har på sig. När en man tar på sig en blond peruk, ett par högklackade skor och pratar med pipig röst är det top-comedy för att han har gått ner ett steg under sin egen status, och spelar något som är lite sämre. En bra idé: om ni lundaspexare kiknar av skratt varje gång ni ser en man i kjol, varför då inte låta män spela alla kvinnoroller och kvinnor spela alla mansroller i ert spex? Nej, tyvärr det blir ju inte lika kul. För när en kvinna tar på sig ett par byxor och en lösmustasch och spatserar runt och brölar med basröst är det inta alls lika kul. Tvärtom kan det kännas lite hotfullt, nästan obehagligt.
Sen kan man ju tycka att detta är att hänga upp sig på smådetaljer ”Ameh, vad jiddrar hon om, ett spex är ju bara ett spex liksom, det är typ sex föreställningar om året, så jäkla småaktigt att hålla på och räkna vem som gör vad” Men, men, MEN:
”Många av de sociala strukturerna följer med till arbetslivet” som Kajsa Palmkvist Kaijser så ypperligt sammanfattar det hela. Män som bara väljer män till sitt spex kommer sedan bara att välja män att samarbeta med i sitt nya forskningsprojekt, eller till en chefsposition. Därför är det viktigt att kvinnor får vara med. Iår får de det, men det jag verkligen ser fram emot är när kvinnorna får de roligaste rollerna, huvudrollerna med mest plats, och männen står och ser söta ut i bakgrunden. Då har det hänt något! Till dess kan en ju trösta sig med att Boelspexarna finns och anordar spex med bara kvinnor i ensemblen.
 |
| Kajsa Palmkvist Kaijser, tack för att du stod på dig |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar