I helgen så jobbade jag, men jag hade glömt att ta med mig Bang att läsa på lunchrasten som jag lovat mig själv tidigare. Istället tog jag ett exemplar av Veckorevyn. Det var inte bara dumt, en hel del intressanta och bra artiklar. Dock är det jäkligt tjatigt att de alltid ska hålla på hur mycket vi tjejer borde älska våra kroppar oavsett om vi är tjocka eller smala, breda eller tunna, korta eller långa. Visst, den här kampanjen Size Hero (vi kämpar mot ett sjukt skönhetsideal) är väl bra, men alternativet till bantning, självsvält och anorexia är väl inte att upprepa att man älskar sina plufsiga lår som ett mantra inne i huvudet en gång i timmen? Kan vi inte bara sluta fokusera på kroppen så jäkla mycket hela tiden och prata om typ hur man utvecklar sitt kreativa skrivande, påverkar politiker eller feministpeppa alla lite? Någon borde verkligen starta en sån "Tjejtidning".
Ytterligare en sak jag reagerade på i detta nummer var den här skivrecensionen:
Lite förvånad blev jag över att skivan bara fick två R, jag tycker att den är mysig. Men mest förvånad blev jag över att "tjejtidningen" Veckorevyn, som claimar att deras mål är att ge tjejer bättre själförtroende, använder adjektivet tjejigt i negativ mening. Borde inte tjejigast betyda något det allra grymmaste, mest fantastiskta och underbara, speciellt i denna tidning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar