Jag satt och myste lite framför TVn, tänk vad häftigt att vara barnmorska och se livets mirakel varje dag. Det där lät kanske lite cheesy, men det är ju sant! Jag blir verkligen glad av att se detta program, föräldrarnas glädje smittar liksom av sig genom rutan. Men. Det fanns en sak som gjorde mig lite småsur.
Låt oss göra en pojke
Som min mamma så fint sammanfattde det. Det handlade alltså om en pytteliten, stackars bebis som var född för tidigt i tjugosjunde veckan. När jag såg det lilla livet ville jag gråta, man ville bara krama den lilla lilla älsklingen och skydda den mot allt ont men samtidigt såg det ut som om bebisen skulle gå sönder vid minsta beröring. Huvudet var lika stort som min knytnäve och armar och ben smala som pinnar. Är ordet tuffing en passande benämning på detta lilla hjälplösa knyte? Jag förstår att Olles föräldrar vill hålla modet uppe. Men är att säga att det nog inte är någon fara, "han känns som en riktig tuffing", verkligen det bästa sättet? Redan från vecka 27 är alltså detta lilla barn först och främst en tuff pojke. Skulle de ha sagt samma sak om det var en för tidigt född flicka? Jag bara undrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar