Jag blir arg. Jättearg. Och lite ledsen.

Ni vet sedan förut att det är väldigt lätt att provocera mig. Detta är det många av mina killkompisar som drar nytta av. Kommentarer som:

"Bara var tyst och gå tillbaks till köket nu"

"jag tycker att det är äckligt med kvinnor som är bodybuilders"

"men kvinnor är inte lika bra lämpade som män för att leda företag"

gör mig helt enkelt fly förbannad. Jag försöker tänka att de bara skojar, och om de inte gör de så är de sexistiska idioter och det är inte mitt jobb att försöka ändra på det.

Något som gör mig ännu mer upprörd är när mina tjejkompisar inte håller med mig. Vi snackade t.ex. om den där Heineken reklamen där tjejerna skriker högt av glädje för en walk-in closet och killarna för ett öl-rum. jag sa att det hade ju varit mycket roligare om det var tvärtom, det hade varit oförutsägbart så man hade blivit mer överraskad och alltså hade man kommit ihåg reklamen bättre. "nej, varför ska det vara så, det stämmer ju inte!" Men, det kan det väl gör? Vissa människor gillar öl och andra människor gillar kläder.

Eller när jag är upprörd för att kvinnor tjänar mindre än män. Att kvinnliga yrken och sysslor är mindre värda. Att t.o.m. det svenska språket systematiskt nedvärderar och osynliggör kvinnor.

"nej, det har jag aldrig tänkt på"

"alltså visst, det är sant, men det finns ju saker som det är viktigare att kämpa för, typ fattigdom"

Fast vem drabbas hårdast av fattigdom? kvinnorna som inte äger någonting men tar hand om allt hushållsarbete och föder alldeles för många barn. Flickorna som inte får gå i skolan utan istället hjälpa sin mamma med hushållsysslor och får lika mycket mat som sina bröder. Så för att sammanfatta det hela: åt vilket håll jag än vänder mig hittar jag sexister.