Söndag

Idag är det en sådan dag då man kan slöa, äta en lång frukost och läsa tidningen. Sydsvenskan idag bjöd på mycket intressant läsning. En krönika skriven av Anna Hellsten som handlar om hur pressen exploaterar gravida kvinnor. Så fort en kändis har ätit en god middag och syns lite uppsvullen på en bild börjar det genast att spekuleras. De flesta människor pendlar ju upp och ner i vikt, men biologiska faktorer gör ju det omöjligt med gravidmisstankar mot män så även här är det alltid kvinnor som får ta den hårdaste smällen. Jag vet en dam som ofta fick gratulationer. "ja, den har ja ädid opp" blev svaret på de lyckönskningarna.

Annan intressant läsning var ett samtal mellan Rakel Chukri, sydsvenskans kulturchef, Pernilla Ouis, forskare och före detta praktiserande muslim, och Parvin Ardalan, fristadsförfattare från Iran. Samtalet handlar om slöjan, att bära eller inte bära, lagstiftning eller ej, diskriminering eller ej? Kommer diskriminering isåfall från staten som vill lagstifta ocg reglera, eller de äkta män som påstås tvinga sina kvinnor att bära denna debatterade huvudbonad? Den kvinna som nyligen ville bära nikab i sitt arbete med barn och blev förbjuden av sin arbetsgivare fick rätt i DO. Var det rätt eller fel? De svenska feministernas ovilja att debattera ämnet p.g.a rädsla för att ses som rasister. Ni kan läsa artikeln här.

Vad tycker jag då? Jag vågar knappt uttala mig i ämnet, jag känner att jag nog inte har tillräckligt med bakgrundkunskaper för att kunna säga något bra och nyanserat i frågan. Men jag kan ju säga så mycket som att ingen borde behöva bära slöja mot sin vilja. Hur ska man då veta om det är frivilligt eller ej? Vi måste sluta bunta ihop "slöjbärarna" till en homogen grupp och se till kvinnorna en och en. Hej, vill du bära slöja?

Parvin Ardalan och Pernilla Ouis