Män som bara umgås med män

Jag zappade lite på tvn häromdagen och såg en mycket intressant dokumentär. Det handlade om en norsk 25-åring som bosatt sig mitt ute i ödemarken. Detta upplever säkert de flesta som mycket konstigt, att helt avstå från dagliga sociala interaktioner med andra människor. Det här var alltså en man som bodde själv, tänk då vad ännu konstigare man hade tyckt att det var om det handlade om en kvinna! En kvinna förväntas ju alltid vara social, ha massor av kontakter och längta efter att bilda familj. En ensam kvinna är misslyckad och säkerligen ful, eftersom hon inte lyckats snärja en make, medans om en man är ensam förutsätter man att han har valt det själv.

Till slut kom det fram att den här killen faktiskt saknade någon att dela sitt liv med "någon som hade samma intressen". Varför har han då så svårt att hitta någon? Varför har vissa män det så förbenat svårt att få kontakt med det motsatta könett.Varför saknas det kvinnor i vår enstörings liv? När killen ställer till med fest och bjuder in femton manliga kollegor på kött och brännvin kommer sanningen fram. Reportern frågar: här sitter ni femton karlar. Var har ni kvinnfolket? Någon klämmer snabbt ur sig: Nej, vi har inte bara en, vi har flera var, så därför kan de inte vara här. Jaha, det förklarar ju saken.