Filippas sexistiska snedsteg

Jag erkänner, jag har inte alltid varit en perfekt feminist med en bra analys. Jag erkänner, ibland gör jag fortfarande misstag, patriarkatet genomsyrar alla våras tankar och ibland kommer jag på mig själv med att tänka/säga något riktigt kazz. Så såhär den tredje advent är det dags att jag biktar mig inför er kära läsare. Här kommer en lista på några saker jag gjort som gynnat patriarkatet:

• Haft Harry Potter som favoritbok sedan jag var sju år tills typ för länge. Fatta den patriarkala peppen i den boken. 1. Den glorifierar förhållanden mellan män till det maximala, Harry+Ron, Harry+Sirius, Harry+Hagrid, Harry+Dumbledore höhö no homo. 2. Alla kvinnokaraktärer (som för övrigt är väldigt få) har EN egenskap. De är antingen plugghästar, moderliga, galna, sura eller schnygga. FRÄSCHT. Det enda positiva är väl att det är en kvinna som skrivit den. Men så manstillvänd du är J. K.Rowling!

Klart Hermonie är längst bak, kram

• Haft Twilight-feber på högstadiet. Okej, jag kan ha dragits med något i hybrisen av alla mina kompisar, men det är en dålig ursäkt. Jag har tyckt att Edward, den manipulativa och kontrollerande, var åh så romantisk/sexig/schnygg. Jag har tyckt citatet "And so the lion fell in love with the lamb. What a stupid lamb. What a sad masocistic lion." var supercute. Lyckades dock se igenom böckerna lite iallafall och tyckte det där med "jag vill inte ligga med dig förrens vi är gifta" var lide töntigt. 

Stanna här Bella, det är för farlig för dig att vara någon annanstans än här hos mig, stanna så jag alltid alltid kan se dig samt ej ligga med dig för jag har moralkonservativa högerkristna värderingar.

• Konstant jämfört mig med andra tjejer. "hon är snyggare än mig" "hon är fulare än mig" "hon har dyrare väska" "hon har sämre betyg" osv osv i all oändlighet. Försökte alltid hitta ngåot som kunde uppvärdera mig jämfört med den andra tjejen. USCH JAG SKÄMS. Så manstillvänt att nedvärdera andra kvinnor. Nu gör jag aldrig så mer. Om jag nån gång ens råkar snudda vid tanken bitchslappar jag mig själv mentalt och upprepar älska din medsyster, älska din medsyster.

• Lyssnat på Chris Brown. Men obs aldrig sedan han försökte mörda Rihanna.

Nu har jag en feministblogg sen över ett år tillbaka och försöker hela tiden bättre på min analyz. Slutsats: det finns hopp för alla.

♀11♀

Jóhanna Sigurðardóttir

Godmorgon

Hej kära älskade läsare!

Eftersom jag har fått så mycket pepp från sötizar på Twitter på sistone tänkta jag: äsch jag sätter väl på kommentarerna igen då! Eftersom det blev lide jobbigt med kommentarer innehållandes näthat från diverse kvinnohatare och sd:are i somras stängde jag av dom. Men jag ger det ett nytt försök för känner mig så peppad av er! Dessutom kan jag ju ha tävlingar(?????)
Varsågoda och kommentera nedan, kram

♀10♀

Happy Nobel, en som borde fått litteraturpriset: Astrid Lindgren

♀9♀

Laleh

Förbjuden kärlek

Så heter en film som hade premiär i Sverige den 2 december. Här kan ni höra regissören  Maryam Keshavarz själv berätta om sitt verk. Efter att Circumstance, som den heter på engelska, spelats in, visats och bl.a vunnit publikpriset på Sundance festivalen kan varken hon eller skådisarna återvända till Iran eftersom regimen har fördömt filmen. 


Förbjuden kärlek handlar om tonåringarna Shireen och Atafeh. Trots regimens hårda kontroll över folket utforskar de både Teherans undergroundklubbar, diverse substanser samt varandras kroppar. Kort sagt: denna filmen vill jag se! Men, trots det faktum att huvudpersonerna blir kära och ett par så vill regissören inte påstå att filmen handlar om lesbianism:

Varför valde du homosexualitet som ett tema?

– För mig är det inte så mycket en film om homosexualitet som en film om kvinnlig sexualitet i en islamisk kontext. Filmen handlar om hur man uttrycker sig i en repressiv och våldsam omgivning, fast man inte får. Man ska också komma ihåg att Iran har en väldigt ung befolkning – vilket gör att den sexuella spänningen är påtaglig. Ibland känns det som om trottoarerna ska explodera.

(Sydsvenskan)

Jag säger inte att det Maryam Keshavarz säger är dåligt. "En film om kvinnlig sexualitet i en islamisk kontext" är både bra, viktigt, intressant osv. Jag säger inte heller att om en film handlar om två tjejer som är kära i varandra måste det vara det centrala temat och huvudpoängen med hela filmen. MEN. Föreställ er detta scenario:

Ali och Darius lever ett förbjudet liv i regimens Iran. De utforskar Teherans undergroundkultur och inleder en kärleksrelation.

Då hade regissören aldrig sagt "För mig är det inte så mycket en film om homosexualitet som en film om manlig sexualitet i en islamisk kontext." För så fort en kille så mycket som smeker en annan kille över kinden får han en självlysande bögstämpel i pannan. Två killar i en kärleksrelation skulle aldrig förminskas till att de "utforskar" sin sexualitet. (Nu kommer lite ironi från min sida/presentation av vad jag upplever är allmänhetens åsikter) Att en kille som blir kär i en kille bara kommer att vara kär i killar resten av livet, självklart! Vi vet ju alla att en "bisexuell" kille är bög egentligen. En tjej som blir kär i en tjej är ju bara förvirrad och har inte träffat mr. Right ännu. (Möjligtvis undantaget om hon är superbutch.) En bisexuell tjej är ju bara JÄTTEförvirrad. Hon är liksom varken en äkta flata eller killälskare, varför ska hon hålla på sådär och larva sig? 

Vad är egentligen värst då? Jag skulle vilja säga att kvinnorna, som alltid, har det värst. Att ständigt behöva få sin älskade sedd som sin kompis. Sitt livs kärlek som ett experiment. Visst, bögar får leva med att ha sin sexualitet som främsta karaktärsdrag och egenskap för typ resten av livet, men åtminstone viftas deras kärlek inte bort som en "fas".

Upp till kamp osv.

Hej! Idag har jag träffat en fet feminist på min skola. Hon heter Thelma och har också en feministblogg! Den tycker jag att ni ska läsa, klicka på denna fina bilden så kommer ni dit.



Iallafall, vi har planerat feministisk aktivism, vissa borde passa sig cuz it's going down!
Kram