tag:blogger.com,1999:blog-1638321883596371499.post9160562853955104462..comments2023-03-23T12:11:13.913+01:00Comments on ♀ FEMINISTBLOGGEN ♀: Om abortFilippahttp://www.blogger.com/profile/08186530428031015289noreply@blogger.comBlogger5125tag:blogger.com,1999:blog-1638321883596371499.post-24513425550720384882015-12-18T15:32:45.677+01:002015-12-18T15:32:45.677+01:00Bra inlägg, tydligt information, jätte tacksam:)
...Bra inlägg, tydligt information, jätte tacksam:) <br /><br />Man får man ju nästan ingen information alls, "Det kan vi inte säga, det är så olika.." är det enda svaret man får oavsett vad man frågar. Har null medkänsla eller beetendevetenskap, men har attityd om man ställer "för" många frågor. Fy, hemskt!Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1638321883596371499.post-52084604643929743382012-12-17T17:09:54.998+01:002012-12-17T17:09:54.998+01:00Jag är en stenhård feminist som alltid har varit f...Jag är en stenhård feminist som alltid har varit för abort. Det gjorde det anagligen det lätt för mig att fatta ett beslut när det hände mig själv. Själva upplevelsen var väldigt traumatisk. Mycket på grund av det väldigt oproffitionella bemötande jag fick av vårdpersonal. Jag blev gravid fast jag hade kopparspiral och fick det bekräftat på gynakuten, som jag uppsökt eftersom jag hade väldiga smärtor i underlivet. Vid beskedet började jag gråta och fick ingen värme alls. Jag satt där rädd och hulkande och betraktades med irretation. Vid mitt andra besök började (den manliga)gynekologen rota runt i mitt underliv med ett ulraljud och utan att förbereda mig visade han mig mitt foster och dess bultande hjärta. Inte nog med det betedde han sig uppenbart sexuellt, han ställde sig mellan mina ben, lutade sig fram och rättade till min kudde, utan att jag bett om det. Tillpåköpet sa han att jag skulle vänta med aborten eftersom " det är femtio procents chans att få missfall om man blivit gravid trots spiral". Han tyckte alltså att jag skulle skippa en abort och vänta på ett eventuellt missfall! <br /><br />Jag blir arg än i dag (det är fem år sedan)när jag tänker på hur jag blev behandlad. Om jag hade varit mindre rädd, orolig och förvirrad hade jag sagt ifrån och anmält den där läkaren. Jag blir förbannad när jag tänker på den skuld jag upplevde läggas på mig. På de drömmar jag hade ett tag efteråt där jag natt efter natt erbjöds den kopp med blod som de i drömmen sa var mitt barn. <br /><br />Jag valde medicinsk abort och bemötande på sjukhuset var mycket bättre än på akuten. Efter att ha ätit de där tabletterna som ska döda fostret spydde jag i två dagar, som en bieffekt. Efter det var det dags att få de sista tabletterna på sjukhuset. Ur mig kom stora klumpar med blod och jag hade en stor blöja på mig i flera dagar eftersom vanliga bindor inte fångade upp allt som skulle ut. Jag tittade på det som kom ut ur mig och försökte få syn på det som var fostret. På sjukhuset fick prata om det och gråta och erbjudas en papperssarvett för att torka mina tårar. Trots att jag är för abort upplevlde jag det hela som svårt. Efteråt blev jag väldigt engagerad i frågan och letade efter diskussion angånde abort. Om berättalser och erfarenheter. Jag fann väligt få. Men när jag har vågat berätta är det många som i sin tur har berättat för mig om sin abort. Och jag har ofta slagits av hur vanligt det är. Och hur skambelagt det fortfarnade är. Så, jo jag håller med om den här biten: <br /><br />"Det verkar alltså som att det främst är den oönskade graviditeten i sig, samt nekandet av abort som ger psykologiska trauman, inte nödvändigtvis själva aborten i sig, även om detta också kan förekomma såklart."<br /><br />Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1638321883596371499.post-3684945706763597052012-12-17T16:24:40.591+01:002012-12-17T16:24:40.591+01:00Anonyma Andreas, abortmotstånd handlar kanske ibla...Anonyma Andreas, abortmotstånd handlar kanske ibland om fostrets egenvärde. Det luriga med könsmaktordningen är att den väldigt sällan sker med öppna kort. Liksom sällan "Fy för aborter, jag är istället för den där könsmaktordningen och för att kvinnor inte ska få bestämma över den egna kroppen!". Ofta verkar den lite mer förklädd och inte sällan omdevetet. Alltså kan den moraliska aspekt du tar upp mycket väl kunna handla om en könsmaktordning. Som också textförfattaren tar upp handlar frågan om att kontrollera kvinnors kroppar. Att besluta att livet har sin början när ägget är befruktat lägger ansvaret på kvinnan. Det läggs inget anvsvar på männen, fast de har en del i det hela. Så jo,analogin med att tvångssterilisera män har visst relevans. <br /><br />Det där med Sokrates var väldigt obegåvat skrivet. En skiter väl i vad Sokrates tycker. Sokrates borde växa upp! Eller grow some fitta. <br /><br />Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1638321883596371499.post-35208508381257830612012-12-10T11:01:11.280+01:002012-12-10T11:01:11.280+01:00Intressant läsning angående det rent tekniska men ...Intressant läsning angående det rent tekniska men varför lyfter man inte den moraliska aspekten och pratar om fostrets eventuella egenvärde? För det är ju vad abortmotstånd egentligen handlar om för de flesta t.ex. troende. Det handlar inte om någon könsmaktsordning utan om bevarandet av liv. Sokrates eden må vara gammal men omfattar faktiskt abort och är tydlig med att en läkare inte ska ska ge kvinnor "fosterdrivande medel" analogin med att tvångssterilisera män har ju totalt noll relevans.<br /><br />/AndreasAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1638321883596371499.post-50440943117829437832012-12-04T20:24:43.891+01:002012-12-04T20:24:43.891+01:00Inga kommentarer? Här kommer en i alla fall:
TACK...Inga kommentarer? Här kommer en i alla fall:<br /><br />TACK för en oerhört saklig och tydlig genomgång. Jag lärde mig massor. Tack!Uppåtnoreply@blogger.com