HAPPY FRIDAY

"jag o min klick, ingen dick"

Ellen Page berättar att hon är flata!!!

Detta skedde alltså igår på en Human rights conference for LGBT- youths och vill ni läsa mer står det överallt på internet. Grinade rakt ut detta är så starkt.

Jag tror att alla som står utanför den normativa sexualiteten och könsidentiteten har ljugit om vilka dom egentligen är och vem dom egentligen älskar. Med just offentliga personer och kanske framförallt Hollywood-kändisar känns det som om det blir extra uppenbart. Jag menar, jag har ju ljugit om att jag tycker en kille är snygg, att jag är intresserad av en kille osv. Både för mig själv och för mina kompisar. Men jag har aldrig fått frågan rakt ut "är du lesbisk?" och sagt "nej det är jag inte". Jag har aldrig blivit jagad på stan av paparazzis som fångat mig och min flickvän på bild och dementerat att vi har en relation "nej vi är bara vänner". Det har aldrig spridits rykten och skvallrats om mig inför världens ögon (dock på min gymnasieskola men det är en annan historia). Obs att en icke-normativ sexualitet är föremål för "skvaller" visar mycket tydligt på vilken homofobisk värld vi lever i.

När min syster frågade mig om jag var lesbisk kom jag ut för min familj. Tänk så många gånger Ellen Page fått den frågan och sagt nej. Lying by omission som hon själv säger i talet. Ljuga genom att utelämna. Utelämna detaljer som inte alls är detaljer utan  en så stor del av ens identitet, den en älskar, den en är. Fatta vad det gör med en själv, med ens eventuella förhållande. Så fantastiskt för Ellen Page att nu äntligen vara öppen med den hon är, och mötas av stående ovationer. Jag är så glad för din skull Ellen och jag tror att du i och med att du kommit ut har hjälpt och kommer att hjälpa så många HBTQ-kids. Välkommen till familjen!

Kvotering lyfter kvinnor och hotar mediokra män

Den här artikeln har min bossiga kompis Charlotte skrivit, om forskning som visar att kvotering av kvinnor leder till högre kompetens totalt sett inom organisationen, eftersom medelmåttiga män skuffas undan. Sorry grabbar, patriarkatet kommer inte serva er med toppositioner ni inte förtjänar hur länge som helst. Förmodligen är det därför så många gubbar slåss med näbbar och klor mot lagförslag gällande kvotering. Artikeln behandlar även tråkig forskning som visar att amerikanska professorer ser kvinnliga studenter med samma kvalifikationer som manliga som mindre kompetenta :( in o läs!

PMS

Ett av mina bästa P1-program är Kropp o själ och det här avsnittet handlar om PMS, en osynliggjord folksjukdom (kul tävling! gissa varför ;pPpPp). Är PMS en somatisk sjukdom eller är det ett inlärt tillstånd? Att vi kvinnor helt enkelt behöver för att få ur oss all ilska och frustration patriarkatet bygger upp inom oss en gång i månaden? 

Karin Adelsköld berättar om sin PMS och hur hon fått behandling. Programmet undersöker vad det finns för läkemedel och hälsokostpreparat och pratar med diverse professorer. Är PMS en ursäkt för kvinnor att bli arga eftersom det annars inte är okej för en kvinna att vara arg? Som Birgitta Hovelius säger "det finns många anledningar för kvinnor att bli arga o irriterade varje dag". Är det att medikalisera kvinnor att behandla pms? Många frågor och olika svar från strikt medicinska och psykosociala vinklar. 

En sak att klaga på med programmet: när dom går ut och frågar personer på gatan "vad tycker du om pms" o nån killjävel bara då är det extra roligt o jävlas med tjejer. Precis som Karin Adelsköld säger: prata med kvinnorna själva istället. Ge inte honom utrymme för helvete. Annars, lyssna! 

halloj

Hej lall! Va gullig du är som oroar dig men obs jag har inte slutat blogga. Jag går bara en väldigt intensiv utbildning och har ett distansförhållande. Sånt tar mycket tid. Eftersom jag jobbar mycket med att inte pressa mig själv känns det viktigt för mig att blogga är något jag gör när jag har lust, inte något jag gör för att jag måste. Därför uppdaterar jag ganska sällan :( Men jag hoppas du ändå tycker det är kul att läsa när jag väl skriver!
kram

sport är för alla, oavsett vilket lag du spelar i

Såg den här filmen efter en länk på socialt medium. Detta är alltså:
Vår nye reklamefilm "Airport Love" er laget for det sports- og villmarksinteresserte publikum i Norge, Sverige og Finland. Filmens budskap er at sport er for alle, uansett hvilket lag du spiller på. Premieren på filmen er samtidig som åpningssermonien til de olympiske leker i Sotsji. 

Om ni kollar på filmen ser ni en traditionellt sexig kvinna vandra genom en flygplats. På vägen så gör tusentals män allt som står i deras makt för att imponera på henne, dom kastar bollar riktigt långt, gör akrobatik osv, Men kvinnan går bara förbi utan att ta någon notis. Hon vandrar ut på landningsbanan, går fram till en tjej som står framför ett flygplan och kysser henne. Bakom henne har alla killar gjort någon slags mänsklig pyramid i form av ett hjärta. Hon vänder sig om med en min som säger ungefär "sorry grabbar". 

Vat ni vad min första tanke var när jag såg den här filmen? YES!!! För så glad blir jag varje gång jag ser en flata i media, på film osv. Eftersom det är såpass ovanligt att kunna identifiera sig med någon i populärkulturen. Men sen så läste jag kommentarsfältet. Där hade bland annat Kakan skrivit att den mediala/ pornografiska bilden av lesbiska kvinnor är stört problematisk. Och då fattar jag hur lurad jag först blev av den här filmen. Den här filmen handlar inte om mig och min flickvän. Den handlar inte om en kvinna som älskar en annan kvinna. Den handlar om den lesbiska kvinnan som ett objekt som heterosexuella män kan tråna efter. Den handlar om att exploatera lesbisk kärlek för o skapa nån slags goodwill känsla och samtidigt sexualisera kvinnorna. Nä fy fan. Om ni ska bekämpa homofobin i Ryssland kan ni ju samtidigt passa på att bekämpa homofobin hos era reklammakare XXL all sports united.
mvh

17 feminister berättar om varför feminismen behövs

http://www.etc.se/inrikes/17-feminister-darfor-behovs-feminismen

Sett på GIFF #3 Nånting måste gå sönder

”Nånting måste gå sönder” är en film av Ester Martin Bergsmark och Eli Levén som tidigare har gjort ”Pojktanten”.  Filmen handlar om Sebastian/Ellie som blir vansinnigt förälskad, ja rentav besatt, i Andreas. Deras förälskelse är komplicerad, för att Andreas inte är bög, för att Sebastian inte är det heller, hen är Ellie. För att samhället ser ut som det gör.

Vi tycker att den här filmen är fantastisk. Sebastian/Ellies och Andreas förälskelse känns i hela kroppen. Filmen lämnar en med massor av obesvarade frågor; Vad är kärlek? Vad är kön? Vad blir vi kära i? Men filmen öppnar också dörrarna till en för många okänd värld där det binära könssystemet bortrationaliseras. 

Som en del i HBTQ-kollektivet kan en identifiera sig med en del av Sebastians/Ellies upplevelser, exempelvis i en scen där Andreas kompis Martin pratar med Sebastian/Ellie på en restaurangtoalett. Det börjar som ett samtal där Martin berömmer Sebastian/Ellie för att hen vågar vara som ”hen är” och slutar med att Martin ställer obekväma frågor om Sebastians/Ellies sexliv. ”Brukar du och Andreas ha sex?” ”Får han knulla dig då eller?” Alltså, den klassiska taktiken gentemot HBTQ-personer – först ge beröm för att sedan exotisera.

Andra scener får en snarare att inse och rannsaka sina privilegier som cis-person. När Ellie raggar upp en heterosexuell man blir jag genast skiträdd och tänker instinktivt ”Nej nej nej vad gör du!? Han kommer slå dig!”. Och mycket riktigt, när mannen upptäcker att Ellies könsorgan är ”fel” blir allt nämligen kaos. Men det är ju inte Ellie som gör fel, det är inte Ellie som ”utsätter sig” för något, det är det heteronormativa, könsbinära samhället som utsätter hen.

Förutom brännande frågor om kön, identitet och sexualitet behandlar filmen klass på ett sätt som sällan syns i svensk film. Att Sebastian/Ellie jobbar på lager, röker inomhus, tar en chokladboll mitt i middagen och hyperventilerar av ångest i en brödpåse från Pågen är detaljer som passerar okommenterat men samtidigt väldigt tydligt markerar var hen befinner sig på klasskartan. Både Sebastian/Ellie och Andreas njuter av att fucka upp systemet – de förför en rik man för att kunna sno hans köksmaskin och tömma hans spritskåp, de klär in en väska med folie och snor en klänning för sjutusen. Det är aldrig klasstillhörigheten som är deras problem, som det brukar vara i svensk film, utan det är det kapitalistiska samhällets struktur de vänder sig mot.

Detta är en film som är fylld av destruktivitet, våld och våldsamt sex men också enormt mycket kärlek och ömhet. Kemin mellan Saga Becker och Iggy Malmborg i huvudrollerna är något alldeles extra. Även Shima Niavarani är briljant i sin biroll som Sebastians/Ellies roomie, i enbart ett par-tre scener lyckas hon gestalta en kvinnokaraktär som är otroligt komplex och mångfacetterad. Ester Martin Bergsmark och Eli Levén har i ”Nånting måste gå sönder” lyckats kombinera klassiska element: storlagen kärlek, humor och popmusik, med ett ämne som är nytt för den svenska biopubliken och en ytterst konstnärlig berättarform. ALLA MÅSTE SE DEN!

// Malin och Filippa